Ringer det ingen klocka hos er bandyälskare?
Men om jag säger att de äldre farbrödernas efternamn är Zazis, ja då plingar det säkert rejält hos många bandyälskare. Farfar Wille Zazis är en legend i gamla "Brukets blå" på den tid de var bland de fyra bästa lagen i Sverige och slogs med ett stjärnfyllt KSK om poängen. Wille Zazis var en spelare som inte la fingrarna emellan i närkamperna och han är tidernas mest utvisade spelare i Hälleforsnäs.
Barnbarnet Emil Andersson (efternamnet efter mamma Linda) vet om att farfar var en tuffing liksom hans pappa och farbror, men själv undviker han helst utvisningsbänken.
– Jag gillar att spela fysiskt, men man vinner inga bandymatcher på utvisningsbänken, jag har bara dragit på mig en utvisning på alla seriematcherna, säger Emil Andersson.
Ändå har han plats på planen, defensiv mittfältare, där det är lätt att dra på sig utvisningsminuter.
– Det är absolut inget fel att säga att jag är en spelförstörare, det är lite av mitt jobb, att störa motståndarna och deras uppspel.
Men ändå är han framme och nätar ibland. På annandagen var det Emil som satte det avgörande målet mot Tillberga, 7–6. Sedan var det även han som inledde målskyttet på bortaplan mot samma lag, men den matchen slutade inte lika roligt, 4–6.
– Nej, det var en jäkla trist förlust. Vi blev så bortdömda.
Hur tycker du säsongen har varit så här långt?
– Försäsongen började skitbra för laget och för mig. Men efter Smålandsmatcherna hände något, jag vet inte vad. För min del var det ingen större skillnad eftersom jag är en defensiv spelare. Men vi skulle tighta till laget och inte släppa in så mycket mål och då hände något konstigt med offensiven. Vi spelare hittade inte varandra och åkte fel, fick passningarna bakom oss. Jag tappade känslan och nästan motivationen där ett tag. Det var jättemärkligt.
Har det blivit bättre nu?
– Ja, det var så jäkla skönt när vi kunde vinna på annandagen och då kände vi alla – att nu skulle vända. Så förlusten i lördags var tung, men nu ska Rättvik få lida för det, säger Emil Andersson och ger oss motvilligt ett tips.
– Vi vinner med 5–4.
Och du sätter en hörna eller straff?
– Nej du, jag kan inte skjuta, det överlåter jag åt de andra, skrattar Emil Andersson.