Det handlar om Katrineholm innebandy och Björkviks IBK. Annat var det förr när sporten precis började bli populär.
– I början var det mycket kompisgäng. Då kunde vi spela mot Högsjö, Valla och Björkvik. Det fanns betydligt fler lag i närheten än vad det gör i dag.
Det säger KIB:s ordförande Marcus Jansson som själv spelade på 90-talet. Nu är föreningarna färre både på gott och ont.
– Nu är innebandyns styrka att föreningarna är mer stabila, nackdelen är att det är längre till bortamatcherna, fortsätter Marcus.
Till en början fick sporten inte så mycket utrymme i media och togs inte på så stort allvar. Då betraktades innebandy mer som en korpidrott där det mesta handlade om att ha roligt och röra på sig. Men det har förändrats.
– Innebandyn har fått en bättre status, säger Marcus.
KIB startade för över tio år sedan och har haft en stadig tillströmning av medlemmar. Men det har stannat av en aning de senaste åren.
– Vi har ökat i mindre takt nu ett tag. Vi hade några år där vi expanderade kraftigt och då hann vi inte riktigt med. Nu har vi mer en normal tillströmning jämfört med vad vi hade ett tag.
Marcus känner att innebandyn har fått fotfäste i Katrineholm och KIB har ett gott renomé.
– Jag tycker att vi har ett gott rykte som förening och definitivt som idrott också. Det är populärt att börja spela innebandy, det är många som vill prova. Vi får kontinuerligt in nya spelare under en säsong.
Känner du att klubben har kommit för att stanna?
– Det känns som att vi har fått en stabil grund att stå på, vi kommer nog att finnas kvar många år framöver.
Av förklarliga har inte KIB behövt marknadsföra sig nämnvärt. Men det gäller att inte slappna av för mycket, poängterar KIB-ordföranden.
– Vi har inte varit så aktiva men vi måste också synas.
Fotnot: Två artiklar har publicerats i serien: konståkning (1/7) och bågskytte (8/7).