För Gunilla Berglund var träningsgruppen en positiv erfarenhet.
– Sammanhållningen var bra och det var kul att träffas och göra jobbiga saker ihop. Man klarar mer än vad man tror när man tränar i grupp.
Det var framförallt passen där löptekniken vässades som gav Gunilla mest.
– Det är ju något som man inte själv tränar på och det var nyttig och bra träning för mig.
Gunilla kunde inte springa så mycket de senaste åren eftersom hon har haft problem med höften efter att hon fött barn.
– Jag har fått hjälp med sjukgymnastik och har kommit igång med löpningen igen, jag har inte sprungit milen än men fem kilometer klarar jag i alla fall, berättar Gunilla som även kör styrketräning.
Dessvärre kunde hon inte vara med i KK-joggen 2013 eftersom hon skulle föda barn i samband med loppet.
Niklas Löjtzén tyckte det var inspirerande att vara med i träningsgruppen.
– Jag var inte van vid att träna i grupp tidigare, men det gick bra. Jag insåg att man även inom konditionsidrott kan träna i grupp.
Niklas fortsatte att träna bra efter att han var med. Han sprang på en riktigt bra tid i Stockholms halvmara.
– Jag hade 1.26 och kom på plats 341 av 13 000 löpare, så det var jag nöjd med.
På sistone har Niklas haft mycket att göra på jobbet och har därför inte tränat så mycket. Men när det har lugnat ner sig ska han börja träna igen.
– Nu till sommaren får jag inrikta mig på att bara vara motionär och inte springa några lopp. Men mitt mål är att springa en halvmara under 1.25 och KK-joggen under 40 minuter. Det är realistiska mål som jag ska beta av längre fram.
Niklas kunde inte springa KK-joggen på grund av en skada som han drabbades av några veckor före loppet.
Åsa Berggren från Valla tyckte det var kul att vara med, men det var ansträngande.
– Det var jobbigt och tog på krafterna, men det var värt att vara med, säger hon.
När träningsgruppen skulle komma igång ville Åsa komma ifrån, som hon utryckte det, "bekvämlighetsjoggingen". Det vill säga att springa i samma tempo hela tiden, men det var det inte tal om i Lautakoski gäng.
– Det var intervallträningarna som gjorde att det blev bättre och att jag fick upp tempot. Jag tog ut mig mer än vad jag brukade göra när jag tränade själv.
Hur var det att träna i grupp?
– Jag blev mer taggad, den lilla djävulen kom fram och jag tänkte "jag vill inte komma sist", säger Åsa och skrattar.
Hon genomförde KK-joggens kvartsmara och fortsatte att träna efter loppet. Men förra året var hon tvungen att göra ett uppehåll på grund av att det hände mycket på det privata planet. Runt jul förra året kom hon igång igen.
Det var "pendlarfetman" som kom smygande och det gjorde att Åsa tog upp träningen igen. Hon försöker även att gå mer i vardagen.
Först var det bil till stationen i Katrineholm, tåg till Stockholm och slutligen pendeln till arbetsplatsen. Den sista biten promenerar hon numera.
– Jag går från Centralen till Medborgarplatsen och det är en promenad på omkring 27 minuter.