Efter att de har fått hål på isen med yxan, går det snabbt för Conny Adolfsson att såga upp en lagom stor isvak för de fyra vinterbadarna.
Lena Törnebohm Brandheim, badentusiast och skapare av Facebook-gruppen Kallbadare Katrineholm, ser fram emot att kliva ner i vattnet.
– Jag blir väldigt lugn efter en stund. Det är en häftig känsla, säger hon.
Men innan de kan doppa sig måste de såga upp isvaken nere vid bryggan. Den har isat igen efter gruppens senaste bad i torsdags, då Conny Adolfsson lyckades plurra med kläderna på. Men det hindrade honom inte från att ändå klä om och bada.
– Men jag var tvungen att skynda mig då, för jag var redan blöt, säger han.
När de väl har gjort ett nytt hål är Karl-Anders Tåkvist den första att klättra ner för den isiga stegen. Han andas lugnt och kontrollerat när han kommer ner. Ingenstans i hans ansikte kan man skönja att det bara är hans tredje gång i en isvak och att hans kropp kämpar för fullt för att behålla värmen.
Hur känns det just nu?
– Det känns bra. Nu när man har fått ordning på andningen och alltihopa så känns det bra, säger han.
Vissa skulle nog oroa sig över att kliva ner i nästan nollgradigt vatten, men Lena Törnebohm Brandheim känner inte igen sig i det.
– Jag kan snarare känna "åh nej, måste jag gå upp också?", säger hon och skrattar.
– Ja, det är nästan värre att kliva upp många gånger, speciellt om det blåser, säger Conny Adolfsson.
Karl-Anders Tåkvist gör sitt tredje vinterbad någonsin. "Det är lite som när man ska göra nåt annat kul eller spännande, man taggar till redan i bilen", säger han.
Lugnet de uppvisar när de kliver ner i vaken är något man lär sig med tiden, säger gruppen.
– Man lär känna sin kropp väldigt fort efter några gånger, säger Malin Skoog.
– Är du spänd får kroppen lite panik, så man behöver komma in i ett lugn innan man kliver ner. Första gången jag badade höll jag nästan andan, men redan då kände jag att det här måste jag fortsätta med, säger Lena och skrattar.
Hon medger att kroppen kan börja kämpa emot när den nuddar vattnet, men att det gäller att bestämma sig.
– Då känner man lite att man inte vill, men det är bara att gå ner. Så gör man ju även på sommaren, säger hon.
– Det är lite som när man ska göra nåt annat kul eller spännande, man taggar till redan i bilen, säger Karl-Anders.
Lena medger att hon kan börja längta efter isen redan när hon badar ute under hösten.
– Det är det man längtar till, "åh, jag vill ha is". Man känner ju nästan själv att man är lite knäpp. Men det är så häftigt när man står där nere, man känner sig så liten och omringad. Sen är det så lugnt och tyst här ute.
Lena Törnebohm Brandheim är en van kallbadare, hon schemalägger gärna bad med likasinnade i Facebook-gruppen Kallbadare Katrineholm. "Jag försöker att hålla den vid liv för att få andra att nappa", säger hon.
De flesta i gruppen ses och badar regelbundet, och av de fyra som trotsar kylan idag är Karl-Anders Tåkvist det senaste tillskottet. Han hävdar att han blev medlurad av Conny Adolfsson.
– Han är min sambos farfar, så jag blev väldigt inspirerad av att han gjorde det. Sen hakade jag på en gång bara, och jag gillar det!
Men alla de pratar med om sin hobby tycker inte att det låter lika kul.
– Många man pratar med tycker ju att man är helt galen. "Det är nåt fel på dig, det måste ju fattas nåt", säger de på jobbet.
– Man blir lite stämplad som dum i huvudet, säger Malin glatt.
– Men jag tror också att många är imponerade, säger Lena.
Vinterbadare, Djulöbadet i Katrineholm, 20 januari 2024. Conny Adolfsson, Lena Törnebohm Brandheim, Malin Skoog och Karl-Anders Tåkvist.
Entusiaster har länge pratat om att det är bra för hälsan att då och då kliva ner i en isvak. Men i slutet av förra året visade en sammanslagning av flera studier att man inte kan fastslå några säkra hälsoeffekter av vinterbad.
Det rör dock inte Conny Adolfsson i ryggen. Han säger att han gör det för kicken.
– Man blir ju väldigt pigg efteråt, säger han.
– Ja, det skiter jag i. Jag älskar ju att bada, oavsett var det är, säger Lena.