Albin Furén är tacksam över sitt resesällskap. "Det fina med Erik är att han är förstående. När man blir trött och tjurig orkar man fortfarande vara med honom, man kan vara tyst med honom. Man vet att han är där och pushar en ändå. Om jag inte hade cyklat med Erik hade jag inte klarat det", säger han.
– Jag frågade Erik, ska vi inte cykla nånstans, typ Göteborg?, säger Albin Furén.
Själva idén att cykla någonstans kom från tomma intet och målet var oklart. Albin föreslog Göteborg eftersom hans föräldrar redan var där. De ändrade sig snabbt när de insåg att det fanns dåligt med nattplatser på vägen.
– Då kom jag på att mina föräldrar skulle följa med min lillebror till Kalmar där han skulle spela fotbollscup.
Det var så planen att cykla från Linköping, där Erik bor, till Kalmar där Albins familj väntade, blev till. En resa på 27 mil. De två vännerna började flitigt planera resan med vilka platser de skulle stanna på, vilken utrustning som skulle med, vägval och matsäck.
– Jag fick låna cykeln av morfar, han var den enda jag kände med cykelväska. Jag hade ett par skitfula cykelbyxor, kredd till morsan.
När all planering var klar bar det först av till Linköping, sedan började cykelresan.
– Jag kände direkt att cykelväskorna satt för långt fram, så jag fick trampa med hälarna vilket gjorde skitont.
Kände du någon gång längs vägen att detta var en dålig idé?
– Vägen mellan Linköping och Horn var full av branta backar och dåligt väglag. Det var inte ens riktiga vägar utan mer skogspartier med grusväg. Där kände jag att jag ville ge upp, men när vi kom fram till Horn kändes det mycket bättre. Efter den dagen kände jag att nu gör vi det här och jag kommer bli missnöjd om jag vänder. Vad är det man säger, ingen minns en fegis, säger han och fortsätter:
– Vår generation är ganska slöa av sig, de flesta sitter hemma eller är ute och festar. Vi tänkte att vi ville bevisa att vi kan vara ute och göra aktiviteter. Vi ville bevisa både för oss själva och andra att vi klarar mer än vad vi tror.
Cykelresan blev också ett sätt att trotsa de fördomar som finns om musiker, att de är lata, berättar Albin. Både han och Erik pluggar nämligen musik i Norrköping.
– Då har vi något att skryta om för skolsyster, hon brukar säga "Ni musiker är inte så kända för att röra på er". Okej men vi cyklade till Kalmar, säger Albin med glimten i ögat.
Musiker som de båda är sjöng de under cykelturen.
– Vi sjöng första milen, sen ville vi inte vara med varandra längre, säger Albin och skrattar.