Mikael är van vid långa distanser. Han har tävlat i Ironman på Hawaii, i Barcelona och Kalmar. Då handlar det om att simma 3,9 kilometer, cykla 18 mil och springa ett maratonlopp över 4,2 mil i en följd.
För sådär tio år sedan ställde han också upp i några fotrallyn. Den gemensamma nämnaren mellan den tävlingsformen och backyard ultra som det handlade om vid Hjälargården i Läppe är att det är tävlingar utan slut.
– Man fortsätter tills det bara återstår en deltagare, säger Mikael.
Den här gången blev det han, i sin tävlingsdebut.
– Men på slutet var jag så stressad över att inte klara sista varvet att jag knappt tog mig runt.
Det är fullt förståeligt. Efter starten klockan 8 på lördagsmorgonen hade solen både hunnit gå ned och upp innan målet nåddes.
Tävlingsformen är grymt plågsam, men reglerna enkla. Spring en runda på 6,7 kilometer på max en timme. Nästa heltimme börjar andra varvet. Heltimmen därpå tredje varvet, och så fortsätter det.
Mikael strategi var att springa varje varv på 48–50 minuter för att få tid att ta hand om sig själv, smörja fötter, byta strumpor och fylla på med ny energi och dryck.
– Vanligtvis när jag tävlar brukar det handlat om att vara först upp ur vattnet, först i sadeln och sedan först över mållinjen. I den här typen av tävling handlar det mer om det mentala och vara strategisk. Därför satte jag upp ett orealistiskt mål att springa i två dygn, 48 timmar. Det var bara för att inte känna mig nöjdförklarad efter tolv, 15 eller 18 varv, säger Mikael.
De första tolv varven och åtta mils löpning kändes fortfarande bra. Men då hade redan 27 av de 35 startande kastat in handduken.
– Efter 15 varv, när solen började dala, var vi tre kvar, säger Mikael.
Det var Maria Pettersson från Kumla, Daniel Linder, Örebro och Mikael – som alla plockade fram pannlamporna för nattsträckorna.
– Innan dess var det kul när vi sprang genom campingen med åskådare vid sina husvagnar som klapprade med grytlock och hejade.
När de lagt sig fick löparna göra sina egna lopp. Maria gav sig efter 17 varv som vinnare i damklassen. Då blev det en duell mellan Daniel och Mikael. Fortfarande efter 20 varv, klockan fyra på söndagsmorgonen, vägrade någon av dem att ge upp.
På startlinjen för det 21:a varvet vek sig dock Daniel. Men för att Mikael skulle vinna var han tvingad att fullfölja det sista varvet. Han klarade det med drygt tre minuters marginal.
– Nu har jag provat på det, men min passion är triathlon, konstaterar Mikael efter ett kraftprov som heter duga.