Den lilla simhallen har två banor, tennishallen en. Någon konstfryst is finns inte och bowlinghallen har slagit igen. Sju år efter att frågan om en konstgräsplan lyftes har fortfarande ingenting hänt.
Visserligen lovade kommunstyrelsen att presentera en tidsplan och budget senast hösten 2018. Ett datum som flyttades till vintern 2019. För första gången fanns då handlingar framtagna för ”lokalförsörjningsplan för idrotts- och fritidsanläggningar” med byggstart 2020. Då hade det växt från konstgräs till multiarena. Nu har snart även det året passerat och Vingåker är fortfarande den enda kommunen i länet som saknar konstgräs och kommer att göra det ett bra tag till.
Men även inomhusidrotterna lider. Visst, det finns sju hallar i kommunen. En av dem är Åbrogårdens motionshall. De övriga sex är gymnastiksalar för eleverna på skolorna där de ligger. Sporthallen är en av dem. Men namnet är lite missvisande. För även om det finns en läktare håller inte golvytan på 35x18 meter måttet för handboll och innebandy och takhöjden är för låg för volleyboll.
Nu ska förstås inte idrottsförbund få diktera villkoren för hur kommunala anläggningar ska utformas. Den renovering som gjordes 2015, den första på 50 år, var visserligen nödvändig men räcker inte. När Vingåkers kommun vill växa och locka nya invånare måste man också kunna erbjuda bra möjligheter för sport och motion.
Naturupplevelser är ingen bristvara, Båsenberga slalomklubb och orienteringsklubben gör ett fantastiskt jobb när vintrarna tillåter skidåkning både på längden och utför. I kransorterna ser föreningar till att hålla fotbollsplanerna öppna.
Men behovet av en ny sporthall är akut. När Sporthallen byggdes 1965 var knappt volleyboll uppfunnet och definitivt inte innebandy. Nu är de sporterna etablerade, men både VVK och Ekbackskyrkans IBK tvingas spela sina matcher på dispenser.
De klubbarna lägger i dag beslag på i stort sett alla träningstider. Och visst är det bra att hallen utnyttjas så flitigt och aldrig står tom. Men det är också en fara att två föreningar får vara så dominerande att andra idrotter trängs bort. För alla barn vill kanske inte spela volley och innebandy. Några kanske vill testa basket, handboll, gymnastik för att inte nämna futsal, femmannafotbollen som bara växer.
Därför finns det inte utrymme för fler utredningar. Tiden har redan runnit ut och nu måste en ny sporthall ha prio 1. Den ingår ju dessutom i politikernas tre viktigaste områden, vård, skola och omsorg – där en sporthall hamnar i kategorin omsorg, för alla i åldersspannet mellan barnomsorg och äldreomsorg.