Under en Champions League-match är det ju fullständigt bedrövligt ibland. Spelarna flockas kring domaren efter mer eller mindre varje domslut. Likt småpojkar står spelarna och gestikulerar med armarna och försöker påverka domaren.
Till och med en sådan sansad person som blivande förbundskaptenen Janne Andersson är ute och far under matcherna. I alla fall under den matchen som jag såg. Han gnällde och gestikulerade om det ena och än det andra. Det var fjärdedomaren som fick ta emot Andersson vrede. Märkligt att det är fjärdedomaren som ofta får ta all skit. Han är ju inte ens med på plan och dömer. Det är ju ungefär som man skulle skrika på spelarna som sitter på bänken.
Det trodde jag inte om den gode Janne som annars är en sympatisk herre.
Det måste ju vara ett tecken på att alla förväntas gnälla på domaren och att domaren måste stå ut med det.
Att jobba under sådana förhållanden måste ju vara helt vidrigt. Att hela tiden bli ifrågasatt och höra massa gapande under en och en halvtimme. Vem klarar av det? Inte många!
Det genomsyrar fotboll på alla nivåer. Trots att det pratas om detta i alla klubbar på ungdomsnivå så ger sig ledare och föräldrar på domaren. Ofta unga domare som kanske dömer sin första match.
Just när jag skriver detta ventilerar basketlaget Dolphins coach sin ilska efter att ha förlorat den tredje matchen i finalen mot Södertälje. "Vi har haft problem med en domare hela året". Detta är alltså inte ett fotbollsproblem, det förekommer inom alla sporter. Blir det förlust är det tydligen helt okej att skylla på domaren.
Jag hade en handbollstränare på tråden i vintras efter en bortamatch och han var inte nådig i sin kritik. Det var inte de egna spelarna som fick sig en släng av sleven efter förlusten utan det var domarens fel.
Vi kanske ska börja spela matcher utan domare och ge publiken varsin pipa och blåsa!