2020 är inget undantag. Det var då matchen med stort M spelades. Eller snarare matcherna.
På ena planhalvan skickliga och rutinerade lag, med en lång tradition av att försvara sig mot de farligaste anfallen. Alla med lagledningar omgärdade av experter. På den andra sidan en utmanare beredd att ta över.
Det började i den kinesiska ligan. Men utmanaren hade större planer – om att erövra kontinent efter kontinent. Taktiken var att bygga på en del kända formler men framför allt en ny detalj som skulle chocka alla, i varenda match över hela världen.
På sin globala turné överraskade den alla med en gameplan, som modern taktik kallas, som ingen sett tidigare. Alla försöka försvara sig mot en aggressiv offensiv där varken visir eller masker räckte för att stå emot attackerna.
Skarpa hjärnor arbetade frenetiskt för att kuva uppstickaren, slå tillbaka. När förlusterna blev för stora vädjade många om ett stopp. Tack och lov lämnade ingen walk over.
Men andra vägrade envist ta time out och vågar fortfarande trotsa riskerna. De spelar ett högt spel. För i grund och botten är idrotten fortfarande bara en lek. Visst, en viktig lek för att må bra och roa. För några få är det också ett av underhållningsbranschens yrken.
Men i ett större sammanhang, ställt mot ett virus med så starka krafter, kanske även idrotten måste ställa sig frågan. Vad betyder en träning, en match mot ett samhällsansvar mot att hjälpa till att vinna kampen mot covid-19?
Först den dag det finns ett tillförlitligt vaccin mot corona känns det motiverat att börja leka igen.