"Vem är Hedvig Lindahl?" frågade jag första dagen på jobbet som sportreporter. Kollegan Anders Göransson, som jobbat på sporten i 44 år, berättade då lugnt för mig om Katrineholms kändaste fotbollsspelare.
Okej, då var en kunskapslucka ifylld. Nu skulle jag bara lära mig alla andra hundratals namn på människor som jag redan förväntades kunna, samt – ursäkta mitt språk – alla jävla förkortningar. Min första tid på sportredaktionen var jag tvungen att koncentrera mig med min fulla kraft för att lyckas hänga med i sportlingot.
VFC, KVBS, KSK och DFK hade jag koll på. Jag är ju ändå uppväxt i stan, och förväntades spela fotboll och bandy som så många andra, trots att jag avskydde det.
Men sen var ju allt det andra. KIF, KIB, FBC, KKK, KBTK, KOK, VVK, FBC, KMK, KH, VBK, VOK, KRF... ja, jag kan fortsätta hur långt som helst.
Så här i efterhand skäms jag. Ja, jag var dum i huvudet när det gäller sport, det erkänner jag. Men jag gav mig fan på att jag skulle lära mig och började hårdplugga. Kvällen innan jag skulle bevaka min första fotbollsmatch var jag skräckslagen, och plöjde 150 sidor om fotbollens spelregler i sängen.
När jag för första gången intervjuade fotbollstränaren Niklas Rautiainen, en gammal klasskompis från låg- och mellanstadiet, blev han minst sagt förvånad. "Mycket ska man höra innan öronen faller av", tänkte jag att han tänkte, men i själva verket lät han entusiastisk: "Ska du jobba på sporten, vad roligt!".
Med facit i hand har det varit en fröjd att jobba på sporten. Visst, det har varit tufft med ett högt tempo och många sena kvällar, men så ska också livet vara för en journalist. Men det har varit något alldeles speciellt att arbeta som just sportreporter. Jag har träffat så många eldsjälar som med varm blick berättat om sitt engagemang. Och jag har träffat så fina ungdomar som brinner för sin sport på ett sätt som jag aldrig gjorde. Det har varit oerhört inspirerande.
När jag nu lämnar gör jag det stärkt av nya kunskaper. För första gången i livet kan jag slå mina mest sportnördiga vänner (och lillebror) på fingrarna i sportkunskaper. Det känns också tryggt att lämna över till den nya sportredaktören, som snart tar över rodret på sportbevakningen. Även det kommer bli toppen.
