Emilia Liljegren, Jennifer Sylvan, Irina Naumenko och Marita Ansin åker tillsammans i Backa KK:s nybörjargrupp för vuxna.
På onsdagskvällar sammanstrålar vuxna isdrottningar i Kronfågel ishall. Med van och trygg hand guidas de av Backa KK:s huvudtränare Tatiana Petrova.
– Det är det roligaste passet på hela veckan, brukar hon säga, berättar Anna Milde, som är ordförande i klubben.
Anna Milde var den som bjöd ner tidningens reporter för att prova på konståkning i nybörjargruppen för vuxna. Sagt och gjort, skridskor och hjälm lånades av Fritidsbanken och sedan var det bara att kasta sig ut. Eller nåväl, att försiktigt trippa ut på isen är nog en mer ärlig beskrivning.
Emilia Liljegren möter upp med ett strålande leende medan reportern försöker överleva sina första darrande skär. Jennifer Sylvan och Emilia Liljegren visar hur man gör bubblor och åker baklänges. Att åka på ett ben i rörelsen som de kallar "tupp" ser enkelt ut, men när reportern ska prova kör det ihop sig med koordinationen. Benet åker upp, men styrningen försvinner och krocken med sargen är ett faktum.
45 minuter på isen går fort. Tjejerna samlas inne i omklädningsrummet. De berömmer reporterns insats men konstaterar att skridskorna var lite väl retro för att fungera optimalt.
– Du hade skridskorna emot dig, konstaterar Emilia Liljegren och skrattar.
De slår fast att en stabil skridsko är grunden. Utan det är det svårt att dansa sig fram graciöst.
– Man får tag på bra konståkningsskridskor i typ Norrköping eller Örebro som närmast, konstaterar de i kör.
Atmosfären är varm och välkomnande.
– Man inspireras av varandra, säger 44-åriga Emilia Liljegren, som är inne på sitt tredje år med konståkning.
– Jag hade lite uppehåll. Jag skadade ryggen och fick stelopereras. Då var jag sängliggandes i ett halvår. Men det har totalt blivit tre år med konståkningen, förklarar hon och lägger till:
– Det finns inga ursäkter, alla kan prova.
Irina Naumenko, 43, hade aldrig åkt skridskor när hon började.
– Jag kunde typ åka med en pingvin. Men det är det som är det roligaste. Att våga lära sig nya saker och segra över sig själv. Ens egna rädsla är den största bromsen, säger hon.
Jennifer Sylvan visar landningen i ett av de enklare hoppen, ett så kallat trehopp, som hon lärt sig. Man hoppar då ett halvt varv och växlar från att åka framlänges till att åka baklänges.
Marita Ansin är den som åkt kortast tid. Hon började för dryga fyra månader sedan.
– Jag ville åka när jag var en liten tjej. Men då fanns det inte. Jag hittade på mina egna program och åkte på de isar som fanns. Sen blev jag gymnast. Nu när barnen blivit äldre ville jag göra något för mig själv. Något nytt. Så då började jag, berättar hon.
Har du haft nytta av gymnastiken?
– Jo, men det tycker jag, svarar 41-åriga Marita Ansin.
– Du vågar ju mycket, peppar Jennifer Sylvan, 33, som åkt med gänget i ungefär ett år.
– Jag har en inställning att man ska lära sig något nytt varje år. Och då blev det konståkning och jag fastnade verkligen för det. Jag började åka i Norrköping. Sen började jag här när jag flyttade till kommunen för typ ett år sen, så det har verkligen varit ett roligt sätt att lära känna nytt folk.
Gruppen som åker tillsammans är ganska jämna i sin kunskapsnivå nu. Men de poängterar att man kan vara helt ny och få precis det stöd man behöver genom tränaren Tatiana Petrova.
– Alla är på sin nivå. Hon hjälper individuellt, säger Emilia Liljegren.
I Backa KK finns allt från nybörjargrupper till riktigt bra tävlingsåkare. Den senare kategorin kommer att visa upp sig under klubbens stortävling Backapokalen, som fyller ishallen under både lördag och söndag denna helg.
Här ses Tatiana Petrova med åkaren Siri Edlund.