Elsa Jansson, från Katrineholms kanotklubb, vann damklassen och var en av tre som klarade hela Backwater ultra-tävlingen i Linköping under helgen.
– Det var en av de jobbigaste sakerna jag har gjort, men samtidigt en av de mest givande. Kroppen klarar av mer än man tror. Jag tror man måste uppleva det själv för att förstå hur det verkligen är, säger Elsa Jansson.
Det har gått några dagar sedan katrineholmaren utförde den ultimata prövningen BackWater Ultra i Linköping, som ställde hennes fysiska och mentala gränser på prov under en 33 timmar lång kamp mot trötthet, smärta och utmattning.
– Jag tänkte att jag kör och så får vi se hur det går, men efter sex, sju varv insåg jag att det här kommer bli riktigt tufft. Men sedan kom jag till en punkt där det inte blev så mycket värre, utan det var bara att kämpa vidare, säger hon.
Elsa Jansson vilar emellan varven.
Tävlingsformatet är inspirerat av det populära "Backyard ultra" inom löpning, där deltagarna springer en viss sträcka varje timme tills endast en person är kvar. I paddlingsversionen ska deltagarna paddla en sex kilometer lång runda varje timme, och de som hinner i mål inom en timme får fortsätta till nästa omgång.
För Elsa Jansson, som tränat flitigt inför tävlingen med Katrineholms kanotklubb, var det första gången hon deltog i något liknande. Som längst har hon gjort ett tre timmars pass, så det här var något helt annat.
– Sen paddlar man inte i 33 timmar oavbrutet, utan man paddlar 35-40 minuter och sen kommer man upp, vilar, äter, dricker och går på toa, förklarar hon och tillägger:
– Men ändå, att hålla igång i så många timmar är en helt annan utmaning.
"Det var häftigt att paddla på natten med pannlampa", säger Elsa Jansson. Under de timmarna var det ingen storslagen publik på plats. "Folk åkte hem och sov", säger hon.
Av de 36 startande deltagarna var Elsa en av endast tre personer som orkade fullfölja hela tävlingen, som varade i hela 33 timmar och innebar att vinnarna paddlade totalt 198 kilometer. Hon var också den enda kvinnliga deltagaren som lyckades med denna bedrift.
Stämningen under tävlingen var god, berättar Elsa Jansson. Trots att många bröt långt innan slutet, var gemenskapen stark. "Man stöttade och peppade varandra, och det var skönt att kunna paddla och prata med de andra under de tidiga timmarna. Mot slutet blev det mer att man gick in i sig själv för då fanns inte tillräckligt med energi för att orka vara social", säger hon.
Under de första timmarna var stämningen god och deltagarna kunde prata obekymrat. Men när mörkret föll och kylan trängde sig på, blev varje paddeltag tyngre. Hon säger att det var häftigt att paddla på natten med pannlampa, men också otroligt påfrestande.
– Runt klockan 22-23 på kvällen kändes det verkligen som att kroppen ville sova, men sen gick det över.
Elsa Jansson berättar att hon istället fick en oväntad pepp vid en villa längs banan. Där pågick nämligen en fest, och musiken och de glada tillropen från festen gav en välkommen energiboost.
– När musiken tystnade vid tre på natten, blev allt plötsligt mycket tystare och svårare.
När loppet började närma sig sitt slut, och de allra flesta hade fallit av, kom den tyngsta perioden för Elsa Jansson, som då var ensam med två andra killar.
– Jag hade en rejäl dipp med fem varv kvar. Att tänka på att jag skulle paddla ett helt maraton till kändes nästan omöjligt.
Men tanken på att målet ändå var inom räckhåll hjälpte henne att fortsätta att hålla motivationen uppe.
– Jag visste att om jag bara ville så kunde jag ta mig igenom ett varv till, även om det gick långsamt. Jag hade ändå ungefär 20 minuters vila till godo mellan varven.
Menyn för tävlingen.
Elsa Jansson hade nytta av sin tid i lumpen. Hon minns tiden med glädje. "I början tyckte jag att det var lite jobbigt att komma tillbaka dit efter en helg hemma. Men på slutet insåg jag att jag aldrig kommer träffa människorna där och då ville jag nästan inte åka hem på helgen längre. Vi blev väldigt tajta och vissa saknar man", säger hon.
Loppet startade på lördagsförmiddagen och pågick ända till söndagskvällen. "Det var en häftig upplevelse. Kroppen klarar av mer än vad man tror och med lite vilja kan man komma långt", säger hon.
Elsa Jansson jämför loppet med sin 11 månaders tid i lumpen, där hon lärde sig hantera långvarig fysisk och mental utmattning.
– Då visste man inte när det skulle ta slut, men man var ju tvungen att fortsätta ändå. Här visste jag när det tog slut, vilket var skönt mentalt att veta, annars hade jag nog inte orkat.
När Elsa äntligen paddlade i mål efter 33 timmar och totalt 198 kilometer var känslan obeskrivlig. Av de 36 startande deltagarna var Elsa en av endast tre personer som orkade fullfölja hela tävlingen och vann även damklassen.
– Det var en lättnad att det äntligen var över, men också en stolthet.