Att vinna VM-guld är ingen garant för att ta sig in i OS-truppen. Många, många träningstimmar ska kokas ner till den absolut bästa prestation som man kan förmå. Ibland vinner man, ibland förlorar man. Under OS-kvalet i Ungern var det vinst som gällde för att Dennis Kernen och Joakim Lindberg (Finspångs KK) skulle ta den allra sista platsen till OS. Det var kamp in i det sista men med minsta möjliga marginal missade duon sin chans.
– Det har varit tuffare och tråkigare i år. Men så kan det vara. Man lägger otroligt många träningstimmar, med två till tre pass om dagen. Det är klart man är trött och sliten. Missar man med så lite som vi gjorde är det klart att det kan vara svårt att hantera. Men man kan också vända på det och se att man är nära, att det inte är så långt ifrån. Man försöker hitta hur man ska vinna de där sista tiondelarna, säger Dennis Kernen, som fostrats i KKK, men numera tävlar för Nyköpings KK.
Allt Dennis Kernen gjort de senaste åren har syftat till att nå OS i Paris. Men istället för att delta själv, kommer han att följa tävlingarna från åskådarplats.
– Min flickvän (Linnea Stensils, reds anm.) deltar. Det blev lite olika säsonger för oss. Men vi är några grabbar som ska åka och titta, fortsätter Dennis Kernen.
Att leva sitt liv i cykler om fyra år, med siktet inställt på att bli bäst i världen, är speciellt.
– Vi pratar ofta i landslaget om att vi ibland har ett väldigt tufft och underbetalt jobb. Men att man får se och uppleva så otroligt mycket och göra något man verkligen tycker är roligt. Det är verkligen inte alla som får göra det. Men det är ju OS allt handlar om. Det är dit man vill. Man vill bli bäst. Det är det man kämpar för, säger han.
Det blev Martin Nathell, som Dennis Kernen vann VM-guld tillsammans med, som drog det längre strået denna gång och knep en plats i OS-truppen.
– Det har varit en kamp fram och tillbaka mellan oss. Den här säsongen har Martin varit snäppet bättre än mig. Han gör sin bästa säsong någonsin. Han blir 29 år i år. Så det tar rätt lång tid att komma till OS. Sen önskar man ju alltid att det ska gå fort, såklart, säger Dennis Kernen.
Nu är målet att träna både hårdare och smartare för att hitta de sista pusselbitarna. I slutet av september beger sig Dennis Kernen till Italien, för höghöjdsträning med SOK. Det missade OS-kvalet ger honom utrymme att prova nya typer av träning, menar han.
– Jag har inte hittat tajmingen för att testa det innan. Kanot är en väldigt konditionskrävande sport. Att höghöjdsträna och förbättra sin syreupptagningsförmåga och bilda mer röda blodkroppar är något vi tjänar på. Så jag åker för att testa hur man reagerar.
Efter SM i Jönköping under nästa vecka ska han dessutom ta en lite längre vila.
– Det blir den sista bland de större tävlingarna. Sedan ser jag fram emot vila och tid för reflektion där man får fundera och utvärdera innan man lägger planen för kommande år. Överlag blir det ett ganska stort omtag innan jag går in i en ny fyraårscykel. Målet är att starta i OS i Los Angeles 2028, säger Dennis Kernen.
Det var i Los Angeles som legendariske Katrineholmskanotisten Lars-Erik "Zeke" Moberg knep tre OS-silver år 1984.
Får vi se en repris med dig, Dennis Kernen?
– Det hoppas jag verkligen. Det hade varit otroligt häftigt, svarar han.