29 oktober 2018 såg Katrineholms karateförening dagens ljus för första gången. Sedan dess har utvecklingen gått i en rasande fart.
– Allt vi visste när vi drog igång var att vi var fem personer som ville ha en större gemenskap i karaten. Vecka två var vi sju personer. Sedan rasslade det till och nu är vi 88 personer i föreningen, så vi har fått ändra en hel del i pass och gruppindelning med tiden, berättar Tony Nilsson som tillsammans med Jens Österberg valt att starta föreningen.
Inom karaten har de erfarenhet som sträcker sig nästan lika långt som sporten funnits i staden. Men de har båda känt att något saknats.
– Jag har saknat familjekänslan. Att i större utsträckning skratta, fika och skoja inom klubben. Jag har velat att det sociala umgänget ska vara lika viktigt som att träna, säger Jens Österberg.
Det är med känslan av samhörighet som klubben vill utmärka sig. De två ledarna vill skapa en miljö och ett sammanhang där alla, oavsett ålder, etnicitet, erfarenhet eller kön ska kunna träna och hitta en gemenskap. Det innebär inte att det är fri lekstuga, det lämpar sig inte karaten, jiu jitsun eller ju shin jutsu som de utövar för, men de beskriver träningarnas struktur som "ordning och reda, men på ett lekfullt sätt". I nuläget är ungefär hälften av de aktiva inom förenigen kvinnor och utöver alla barn som tränar är vuxengruppen så stor som 23 personer.
Efter en lång kamp om att hitta lokal föll pusselbitarna på plats historiskt när klubben fick tillgång till lokalen på Djulögatan, lokalen där karate för första gången utövades i Katrineholm. En av väggarna har de nu, med hjälp av Benjamin Aljic, John Aldrin och Perrongen förvandlat till ett helt unikt konstverk.
– Vi satte på bra musik och sen gick vi på känsla. Vi hade en grundskiss och jag ville få med lite av den japanska kulturen, därav Sakura-trädet, berättar Benjamin Aljic, 17 år.
Han och jämnårige John Aldrin tog sig an väggen som deras största projekt hittills. Med roller och sprej skapade de under tolv timmar i streck den konst som kombinerar klassisk graffiti, flammor, körsbärsblommor och tecken.
– Det är medvetet abstrakt och öppet för tolkning. Vi kombinerar mycket och bryter av, för mig blir konsten mer vacker när den utmanar hjärnan lite, får mig att tänka till, säger John Aldrin.
Snett mitt emot väggen, som nu består av Johns och Benjamins konst, vilar ett bonzaiträd bredvid mer klassiska attribut för karaten. En balans som verkar gå helt i enlighet med det nytänk föreningen har och den tradition som kampsporten innebär.