Det tog två timmar upp för första backen, eftersom den var igenkorkad av åkare.
Vädrets makter muckade med Vasaloppsåkarna under söndagen. Trots duggregn och klafsiga spår för de som kom i kölvattnet efter eliten stod Kickan Svedberg från Julita pall. Tidigare har hon kört Kortvasan och Stafettvasan, samt Pilgrimsloppet och Epicloppet i Lofsdalen. Nu var det dags för första niomilaloppet och pulsen steg redan på väg till start.
– Vi började bilfärden mot Sälen 04.00 och tänkte att vi var ute i god tid, men p-platserna i Sälen hade förvandlats till gyttja och det var otroliga bilköer. Vi kom fram 08.10 och då var det bara att köra, berättar Kickan Svedberg.
Nästa trafikstockning fick hon möta på skidor.
– Uppför första backen efter start tog det nästan två timmar tills jag var uppe. Det var tvärstopp eftersom det var så mycket folk. Tack och lov hade jag underställ, skidjacka och goretexjacka, så jag frös ingenting under hela loppet.
Hon konstaterar att det var psyket som fick jobba hårdast från början.
– Stoppet i första backen gjorde att jag hela tiden tänkte på klockan och reptiderna. Sen föll folk som käglor överallt även om det var flackt och jag tvingades parera. Efter Evertsberg var det inte lika mycket folk i spåret.
Någon klassisk vurpa i Risbergsbacken blev det inte.
– Det var inga spår kvar och nerförsbacken var som en puckelpist. Folk ramlade om vartannat, så jag tog av mig skidorna och gick ner för backen. Jag sparade mer tid på det än att ligga i en hög. Det finns ingen Youtube-film på mig när jag vurpar, säger Kickan Svedberg och skrattar.
Hon konstaterar att det var väldigt mycket tuffare än hon någonsin kunnat föreställa sig. Maken Andreas Svedberg servade henne utmed spåret och när hon närmade sig Oxberg började orken tryta.
– Jag varierade åkstilen mycket för att låta olika delar av kroppen vila, men var helt dränerad. Det var som sockersörja i spåren och jag hade stumma ben. Det var nära att jag bröt i Oxberg, men då skrek min man Andreas att ”Du har ju bara en kort-Vasa kvar nu, tre mil!"
De milen gick på järnvilja och Kickan Svedberg vittnar om den fina gemenskapen när mörkret lagt sig i Hökberg.
– Trots tröttheten var det väldigt positiv stämning och alla tog hänsyn till varandra. Om någon tappade en skida lyste man med mobilen och hjälpte till.
Målgången i Mora är ett minne för livet.
– Det var helt otroligt, stämningen och alla marschaller och facklor. Morapubliken satt kvar in i det sista och hejade utmed spåret.
Efter tolv timmar och 38 minuter i skidspåren gick Julita Goif-åkaren Kickan Svedberg i mål i Mora och fick den efterlängtade medaljen. "Jag var så oerhört glad över att korsa denna mållinje".
Klockan 20.58, efter tolv timmar och 38 minuter på skidor, var Kickan Svedberg i mål.
– Jag var så oerhört glad över att korsa denna mållinje. Jag var så trött, grät och blev infångad av Vasalopps-TV som intervjuade mig, berättar hon.
Något hejdundrande firande blev det inte.
– Nej, vi skulle skåla i champagne, men jag somnade.
Hur känns kroppen så här på måndagen?
– Den värker, jag är yr och illamående. Jag kan knappt gå, men kommer säkerligen att åka Vasaloppet igen. Jag vill ju uppleva Vasan med bättre väderförhållanden.
Bästa lokala åkaren blev Magnus Jonsson från Broby Goif, som gick i mål på 5:13:09.
– Jag är jättenöjd. Det är mitt 13:e Vasalopp och femte året som jag kör ovallat och det har gått jättebra, sade Magnus Jonsson efter loppet.
Magnus Jonsson från Broby Goif blev bästa lokala åkare och passerade mållinjen på 5:13:09.
Plats 479 var över all förväntan.
– Målet var att komma under 500 så jag är jättenöjd. Det är min bästa placering hittills, säger en glad Jonsson.