– Det har blivit lite mindre, jag har försökt att komma igång lite mer, men jag har tappat rätt mycket konditionsmässigt. Jag är med och hjälper till när barnen tränar, jag har även gått med i träningskommittén som jag varit borta ifrån några år
Trots att det inte blivit så mycket egen träning sitter takterna fortfarande i. Vid sprint-DM nyligen kom han tvåa i H 40-klassen. Främsta meriten är annars en andraplats i junior-SM 1993.
– Då gick det bra, minns KOK-profilen.
I samband med det gjorde han en rejäl satsning under två år och lämnade KOK för att springa för sammanslagningen mellan Eskilstunaklubbarna Kjula Standard.
– Vi var några duktiga löpare som gick ihop och sprang för dem. Vi sprang bland annat Jukkola och placerade oss högt upp i resultatlistan. Jag tränade ganska hårt under de åren. Jag hade en även en topp under 2005, men sedan skadade jag knät 2006.
Larsa började lägga banor redan när han var i 20-årsåldern.
– Jag utvecklades som orienterare när jag började lägga banor. Man började förstå hur man som banläggare försvårar för löparna och hur man tänker.
"Larsa" har orienterat sedan han var sex år och redan 1992 började han lägga sina första banor för Katrineholms OK.
– De flesta åren sedan dess har jag varit med och arrangerat tävlingar.
Som banläggare är man ansvarig för att lägga samtliga klassers banor under en tävling.
– Det är inte bara en bana, förr kunde det vara uppåt 30 olika banor med olika svårighetsgrader som du skulle fixa. Numera är det inte riktigt lika många under en tävling.
Som banläggare lägger man både svåra och lätta banor beroende vad det är för åldersklass. Inom vissa klasser finns det också olika svårighetsgrader.
– Vi har gjort en färgskala som talar om svårighetsgraden på kontrollen. Det går från grönt som är lättast till svart som är svårast. Det tuffaste är att lägga ungdomsbanorna med rätt svårighetsgrad. Du vill inte skrämma löparna men samtidigt får det inte vara för lätt. Som banläggare kan du både få ris och ros i efterhand.
Vilken typ av kontroll är svårast?
– Det kan vara en sänka i en sluttning med väldigt detaljrik terräng. Där kan det vara väldigt svårt att hitta en kontroll. Vi har inte så mycket sådan terräng i Sörmland, här har vi ganska lätt terräng att orientera efter.
Precis som inom många andra områden har den digitala tekniken tagit över inom orienteringen.
– Det finns ett program som du både ritar kartan och lägger banan i. Programmet räknar ut banlängder och allting. Det är mycket lättare och smidigare i dag. Det har varit en intressant utveckling att följa.
Men bankontrollanten måste ändå ge sig ut i skogen för att se att den digitala kartan stämmer med verkligheten.
– Vid den senaste tävlingen som vi arrangerade hade det tillkommit flera kalhyggen som vi inte hade koll på. Men du hinner korrigera det eftersom kartorna skrivs ut ganska tätt inpå tävlingen.
De senaste åren har "Larsa" backat en aning i rollen som banläggare i KOK.
– Gör man inte det tar ingen annan för sig och lär sig.
"Larsa" har varit med och stöttat och hjälpt de nya banläggarna som tagit vid i klubben. Som erfaren banläggare har han fått en bra blick för hur kontrollerna ska placeras. Hans uppgift är nu att sprida hanverket vidare till kommande generationen banläggare.