Äldsta dottern Moa började spela för sju år sedan och den här säsongen har den yngste dottern Vilja också börjat.
– Det roliga är att följa med och se matcherna. Det är kul att se dem spela och utvecklas, säger han.
Men det är inte bara det sportsliga som är kul utan det sociala runt omkring också.
– Det är härligt att vara en del av laget och lära känna alla ungdomarna.
Föräldrarna skjutsar spelarna till bortamatcherna som det inte är så långt till. När det är längre resor som exempelvis till Karlstad brukar laget hyra en buss.
Det är en bra gemenskap bland föräldrarna i Moas lag.
– Det funkar jättebra mellan oss, många känner varandra sedan tidigare.
Björn kan inte se alla Moas matcher för vissa helger jobbar han natt.
– Lite frustrerande är det när jag inte kan se matcherna för jag vill se så mycket som möjligt.
Basketresan har precis börjat om för Björn, för nu har även yngsta dottern Vilja börjat spela. Det innebär att det blir en och annan heldag i Nyhemshallen ibland.
– Vi ser Vilja spela på förmiddagen och på eftermiddagen spelar Moa. Det är en viss tempo- växling mellan dessa åldrar.
Nu börjar allt om igen?
– Det är kul, men Vilja och hennes stadsdelslag spelar bara hemma än så länge så det är lugnt.
Varför blev det basket?
– Det var några kompisar som spelade och då hängde Moa på. Hon testade många sporter innan hon fastnade för just basket. Hon har dansat, ridit, spelat volleyboll och hon har även varit drillflicka.
Björn har själv spelat basket men han höll inte på så länge.
– Jag var med under en vecka och tränade vid två tillfällen när jag var liten, berättar Björn och skrattar.
– Vi har inte försökt att få Moa att börja med en viss sport utan hon har fått prova på det hon har velat.
Men Björn har inget emot att det blev basket.
– Som förälder är det ganska trevligt, det är inomhus och det finns en kiosk. Det är en rätt behaglig miljö att befinna sig i. Det går bra att ta med sig alla barnen. Vid matcherna brukar de leka och spela basket i pausen, de tycker det är kul att vara med. Det är nog därför yngsta dottern har börjat spela, hon har mer eller mindre vuxet upp med basket.
Hur brukar du vara när du ser Moas matcher?
– Jag försöker att inte skrika för mycket, men heja brukar jag göra. Ibland kan jag bli upprörd, men då brukar jag tänka att varje match är en träning. Man får försöka se det så för det är inte på liv och död. Även om känslorna kommer igång måste man som förälder försöka hålla sig lugn, om inte annat för barnens skull.
Har Moa kommit med
några förhållningsregler?
– Nej, det har hon inte, jag har klarat mig ganska bra, säger Björn.
– De har ganska tydliga regler i föreningen vad du som förälder får och inte får göra, fortsätter han.
Hur har årets säsong varit?
– Nu börjar det bli mer allvar för Moa med uttagningar till olika läger och landslag.
Det blir allt fler matcher för Björn att bevaka. Moas lag spelar nämligen i två serier. De spelar i 15- och 17-årsserien och dessutom har de varit med i RM.
– Det har varit väldigt många matcher den här säsongen.
För mycket?
– Ja, jag kan tycka att det har varit lite mycket, men det tycker inte Moa och så länge hon hinner med skolan tycker jag att det är okej. Hon vet bäst själv vad hon klarar av.