KSK:s Felicia Persson satsar framförallt på grenarna kula och spjut.
När Felicia Persson skulle skriva en argumenterande text i skolan var ämnet självskrivet. Hon har för längesedan tröttnat på hur hon och hennes klubbkamrater hamnar på efterkälken gentemot sina konkurrenter på grund av de dåliga förutsättningarna de har.
– Det är ju framförallt på tävling som man ser att vi inte kan träna ordentligt. Och det är synd, för många droppar av. Vill man satsa på friidrotten så måste man flytta. Ärligt talat, jag känner själv hur gnistan försvinner mer och mer, säger hon.
Tidningen besöker klubben under en kvällsträning. Det är liv och rörelse i varenda skrymsle i D/E-hallen i Duveholmshallen när de olika grupperna samsas om utrymmet.
– Det är frustrerande att se att andra sporter prioriteras, men inte friidrotten. Kolla bara på att bandyn fått en ny hall men vi tränar fortfarande med dåliga förutsättningar, fortsätter Felicia Persson medan hon blickar ut över hallen.
Längdhopparna värmer upp. Flera av de äldre aktar sig noga för att inte sträcka ut armarna för långt – då slår de nämligen i händerna i taket eftersom sandgropen är intryckt i ett gammalt förråd. Gustav Malmkvist, som är i absoluta Sverigetoppen i höjdhopp, hoppade mycket längdhopp förr.
– Jag kan knappt sträcka ut här. Jag har slagit i huvudet vid hopp. Och ska jag komma upp i mitt personbästa i längd så kommer jag behöva hoppa ut från Duveholmshallen, säger han och visar hur taket bara är centimeter från hans fingrar.
Faktum är att hallen inte heller har en riktig höjdhoppsmatta. 18-årige Gustav Malmkvist är hack i häl på höjdhoppslegenden Stefan Holms son, Melwin Lycke Holm, men får landa på en matta som är så tunn att han slår i ryggen.
– Jag slår igenom och nuddar golvet. Det kan leda till skador. Det är inte skönt att hoppa. Jag tycker att man borde ha tillgång till en ordentlig matta för att utvecklas. Det är tråkigt att vi inte har den möjligheten, säger han.
KSK:s Gustav Malmkvist är Sverigeetta i höjdhopp inomhus och femma utomhus i P19-klassen.
Felicia Persson visar en dörr. Eftersom att hallens längd inte räcker till har flera trestegshoppare fått påbörja sin ansats ute i omklädningsrummet som döljer sig där bakom. Att vara trångbodd påverkar även hennes egna träning i kulstötning.
– Det här är något som påverkar mig dagligen när jag tränar. Jag har själv kastat sönder en ribbstol för att det är för trångt. Vi behöver en riktig friidrottshall med rundbana, där vi kan hoppa fullt ut och kasta. Vi vill ha samma förutsättningar som alla andra klubbar har, säger hon.
Gustav Malmkvist och Felicia Persson visar med ett måttband att det skulle krävas ytterligare två meter sandgrop utanför Duveholmshallen för att Gustav Malmkvist skulle kunna träna fullängdshopp.
I sitt argumenterande tal är hon vass. Frustrationen som byggts upp efter alla års träning under dessa förutsättningar sipprar igenom. Både kommunens "bandyhall" och gupp får sig en känga i hennes text:
"Okej, jag kan förstå. Kommunen måste göra sina prioriteringar på vad de tycker är viktigt, ni vet gupp och rondeller som denna stad har allt för lite av. Så det finns helt enkelt inga pengar kvar till oss. Katrineholm har inte bara haft, utan har många lovande friidrottare på SM-nivå och högre. Talanger som skulle kunna sätta vår stad på kartan, men det enda vi förknippas med är klubben med skitförhållanden."
Felicia Persson hoppas ändå på att friidrottarna ska få gehör.
– Vi vill behålla talangerna här. Vi vill växa. Intresset finns, men förutsättningarna sätter stopp.
Gustav Malmkvist visar höjden in till längdgropen, som är förlagd inne i ett gammal förråd.
Duveholmshallens skyddsnät för kastringen hänger i taket. Den hivas ner när KSK tränar kulstötning. Likaså får de plocka fram kastringen i trä, som annars brukar vara stationärt placerad och gjord av betong.
Alla friidrottarna samsas om utrymmet i D/E-hallen.