Inför mästerskapet var Sara Lennman, enligt kalkylen 12:a i Europa. "Allt kan hända på ett mästerskap. Att jag tar mig till topp åtta över kalkylen är jag jättenöjd med", säger hon.
Med några dagars distans till friidrotts-EM i Rom och med fullt fokus på återhämtning berättar Sara Lennman om upplevelserna på Stadio Olimpico i Rom. Barndomshemmet i Katrineholm har bytts mot ett hus i Falun sedan 12 år tillbaka. Sörmländskan finns kvar, men har prytts med en ton av sjungande dalmål.
– Det var en helt fantastisk upplevelse på alla sätt och vis. Jag hade roligt och stötte 18,16 meter och klarade direktkvalet till finalen, berättar hon och fortsätter:
– Kroppen kändes ändå helt okej. Det var otroligt varmt på stadion under dagen och väldigt få skuggmöjligheter. Det var lite som en kokande gryta och kanske 35 grader varmt. Men på kvällen var det fantastiskt, fortsätter Sara Lennman.
Känslan i de två första stötarna var inte alls bra, berättar Lennman. Men upphämtningen beskriver hon som mästerskapets mest minnesvärda ögonblick.
– Jag inledde EM-finalen med två ganska dåliga stötar. Inför tredje stöten låg jag på elfte plats, vilket skulle innebära att jag inte fick stöta vidare om jag inte lyckades. Men jag kunde samla ihop mig och istället för att brusa upp, ta i eller spänna mig så gör jag istället motsatsen. Jag slappnar av, kastar längre och garanterade min plats som topp åtta. Det var ett väldigt stolt ögonblick. Ett bra kvitto för mig själv, att jag kan hantera sådana situationer.
Familjen fanns på plats och stöttade.
– Jag hade mamma, pappa, syster och fästman på plats. Det gör mig oerhört glad och är en jättestor trygghet. Det är alltid lika roligt att höra dem, få träffa dem efteråt. Att de tar sig tiden och vill stötta mig är ingenting jag för givet. De har alltid med sig en stor svensk flagga med mitt namn, min klubbs namn och även KSK eftersom jag tävlat för dem förut, berättar Sara Lennman varmt.
– Denna gång gjorde jag dem nog extra nervösa. Även mormor, som följde tävlingen hemifrån, höll på att sätta i halsen, lägger hon snabbt till och skrattar.
Friidrotts-EM blev också en slags plattform där psykisk ohälsa lyftes, bland annat efter att släggkastaren Grete Ahlberg öppenhjärtigt och ärligt berättade om sitt mående. Sara Lennman, som till vardags arbetar som kurator, tycker att ämnet måste lyftas mer.
– Psykisk ohälsa är absolut inget ovanligt i idrottens värld. Det finns mycket förbättringspotential på alla nivåer. Vi måste uppmärksamma hur vi kan stötta upp, både idrottare och grupper generellt. Det är betydligt vanligare än vad man tror och det är ett himla viktigt ämne.
Den mentala träningen är en superviktig del i Sara Lennmans elitsatsning. Förutom sin vanliga tränare har hon en mental coach sedan nio år tillbaka. "Min mentala coach är lika viktigt som att ha bra kontakt med min vanliga tränare. Att avdramatisera och hitta verktyg för att hantera saker som tar energi gör en inte bara till en bättre idrottare, utan man kan också hantera vardagen bättre. Det är en färskvara och man måste hela tiden aktivt jobba med det", säger hon. På bilden ses hon tillsammans med Fanny Roos.
Sara Lennman befinner sig i en väldigt intensiv träningsperiod. OS-kvaltiden går ut i slutet på juni, helgen bjuder på Grand prix och på midsommardagen väntar tävlingar i Småland. Sista helgen i juni är det dags för SM.
– Det är viktiga tävlingar. Men det finns alla förutsättningar att det ska gå bra, säger Sara Lennman.
Återhämtningen, både den fysiska och mentala, är en jätteviktig pusselbit för att få elitsatsningen att fungera.
– Det är en urladdning att vara med om ett sådant mästerskap som jag var på. När jag får göra det normala – jobba, hänga i trädgården och träna så återhämtar jag mig som bäst. Jag har aldrig varit den som bara har idrotten i mitt liv. Jag har alltid behövt ha någonting annat på sidan av för att jag ska orka mentalt.
Sara Lennman strålade under friidrotts-EM i Rom och utsikterna för ett OS-deltagande ser bra ut.
Flytten från lägenhet till hus har varit en positiv förändring.
– Det har gett mig jättemycket. Att få arbeta med kroppen och lägga huvudet lite åt sidan har varit jätteviktigt för mig. Jag har mer i min fritid som jag tycker är roligt.
Får vi se dig i OS?
– Det är så himla svårt att säga. Tittar man på rankning i min gren ligger jag väldigt bra till. Jag lämnar det helt till SOK (Sveriges olympiska kommitté, reds.anm.) att avgöra. Jag kan bara göra mitt bästa i varje tävling och hoppas att kroppen håller, svarar Sara Lennman.
Vad har du för mål framöver?
– Jag sätter sällan resultatmål. Det är processen, genomförandet i ringen, jag måste ha fokus på. Det är ganska svårt för kroppen att veta hur en 19-metersstöt ska kännas. Börjar vi fokusera på siffror kommer vi stänga av delar av hjärnan som hanterar motoriken. Men jag vet att jag har mer kapacitet än vad jag visat. Men mycket handlar om smådetaljer, det är det som är kulstötning. Små saker kan göra stora skillnader. Jag har förtroende för att jag kan mer, men när det kommer får vi se. Det absolut bästa är när allt bara faller på plats naturligt och det krävs väldigt lite ansträngning för att få det att fungera.