Maickel Samson Mesfun ville lämna sin fotbollsklubb, men fick nej. Att han inte hade något kontrakt med klubben saknade betydelse. Man släpper inte spelare utanför frimånaden 15 november till 15 december. Allt enligt Svenska Fotbollförbundets bestämmelser – vilka dock inte är tvingande.
”Jag har gått från att träna typ fem gånger i veckan, till kanske en gång varannan vecka. Jag levde för fotbollen”, konstaterar han i vår granskning om lokala fotbollens syn på spelarövergångar utanför frimånaden.
Här skildras en del av den vardag som pågår för en ung gestalt – långt från proffskontraktens pressläktare och kamerablixtar. Livet som plötslig stillasittare. Från full fart på planen till att följa sitt intresse från läktarplats.
Verkligheten för många barn och unga är dyster – bara vart femte barn i landet når rekommendationerna för fysisk aktivitet. Med stillasittandet ökar risken för fysisk och psykisk ohälsa. Att tillhöra en grupp – vara en del av ett sammanhang – är centralt för välmåendet. Vi ser det hela tiden, hör det hela tiden.
Olika uppfattningar om hur våra unga spelare ska hanteras florerar bland våra lokala klubbar. Kan spelarnas och klubbens utveckling säkras – även om spelare lämnar klubben? Ska man inte slutföra det uppdrag man åtagit sig?
Men när blir egentligen ett intresse en bestraffning? Om man inte trivs på jobbet och vill lämna är uppsägningstiden oftast max tre månader. En fotbollsspelare, som inte ens får lön, kan bli fast i nästan ett år. Tanken är svindlande.
Vi behöver hantera ungas engagemang och vilja att röra på sig samtidigt som vi fostrar dem till självständiga individer som tar ansvar för sin utveckling. Den balansen måste finnas, både innan, under och efter match.
Med ökad kunskap om hur fotbollssverige fungerar och hur lokala klubbar tänker, kan en ung människa fatta bättre beslut om sina drömmar och sin frihet.
Frimånaden är ännu inte slut.