Det var under en futsalmatch förra hösten som olyckan var framme. I en situation klev Linus snett. Ena knäet hoppade i sidled.
När Linus träffade en sjukgymnast fick han först beskedet att det bara rörde sig om ett ledband som var uttöjt.
– Så jag rehabade och kom tillbaka. Knäet hoppade lite grann, så jag rehabade igen och kom tillbaka. Sedan, i januari, trodde jag att menisken pajade också, för det hög till som bara den, säger han.
23-åringen blev då skickad till en specialist som konstaterade att korsbandet varit av ända sedan den första skadan. Han opererades i juni och nu är han mitt uppe i en lång rehabilitering.
– Nu träffar jag en sjukgymnast på sjukhuset två gånger i veckan. Men det är sex månader innan man får komma igång på riktigt. Just nu trampar jag på en cykel, kör lite knäböj.
Efter sina år på fotbollsgymnasiet i Åtvidaberg vände Linus hem till Katrineholm igen 2015. Det fanns en tanke om att börja spela med Värmbol, men på grund av hans jobb fick Linus tänka om.
– De (Värmbol) tränar nästan varenda kväll i veckan och är man borta två av de passen så är man inte aktuell för spel i A-laget.
I stället blev det spel i femman med Vingåker – men bara i en säsong. Säsongen efter tog Hurtig steget över till Katrineholms SK, som skulle satsa på att ta sig tillbaka till fyran, vilket de gjorde.
Till den här säsongen har KSK plockat in en massa nya spelare, och Linus såg fram emot att få spela med alla nya. I stället har han fått följa sitt lag från sidan.
Då hörde klubbens ordförande, Andreas Cervin, av sig och sa att han ville ha med Linus på ett hörn. Som assisterande tränare i division 7-laget. Men så blev det inte.
– Han som skulle ha hand om division 7-laget klev av i våras, så jag fick ta huvudansvaret direkt.
Sedan dröjde det inte länge innan 23-åringen fick ta klivet upp till A-laget.
Hur kom det sig?– När Martin Halvarsson valde att kliva av tog Andreas Harrsjö och Thomas Lövgren över strax före sommaruppehållet. Ingen av dem hade inte varit involverade i A-laget innan, medan jag är den som har bäst koll, både på spelarna i juniorerna och A-laget. Jag har koll på vad alla heter, vad de har för positioner, styrkor och svagheter.
Skulle du tacka ja om du fick frågan om att ta över A-laget?– Det skulle nog vara ett litet för stort steg. Det är väldigt stor skillnad på att vara assisterande. Rent fotbolls- och kunskapsmässigt skulle det nog inte vara några problem. Men jag är 23 år och tänker att jag vill spela några år till innan jag kan tänka mig vara tränare.
Kommer du att kombinera tränar- och spelarrollerna när du är tillbaka från skadan?– Inte nästa år. Jag är tränare i år och nästa år ska jag bara vara spelare och kanske bara hjälpa till lite grann som tränare, säger Linus Hurtig.