I 45 minuter var det KSK som skapade det mesta och det bästa. Ett skakat T/V slog ifrån sig med ideliga långbollar och Felix Barck Innocentis ledningsmål efter en snabb omställning var motiverat.
– Jag fick en bra passning och gjorde en bra löpning, sa Felix om målet.
En snabb replik och det var kvitterat bara minuter senare. Men ett ogenerat KSK fortsatte och hittade snabba omställningar vid varje bollvinst. Det var så nära 2–1 flera gånger om.
Då kom kallduschen. Med första halvlekens sista spark var det i stället T/V som tog ledningen.
– Ett gratismål. Det var ju så här mycket offside, sa Pelle Isgren Berglund och måttade 60 centimeter med händerna.
Han protesterade mot domslutet – med enda konsekvensen att han fick en varning.
Det målet var precis lika psykologiskt viktigt som 3–1 direkt i andra halvleken. Det skapade lite trygghet hos division 2-laget som effektivt utnyttjade en halvtimme av lite mer oorganiserat KSK-spel och gick fram till 5–1.
Då var det förstås avgjort, men KSK ville mer och Kim Ekberg agerade på en snabb frispark, men avslutet gick strax utanför. När han några minuter senare reducerade till 2–5 visade matchklockan 79 minuter och det var för sent för ett mirakel.
Kanske tur, för då hade augustisolen redan gått ned och utan belysning på Backavallens A-plan hade det varit omöjligt att klara 30 minuters förlängning.
– Vi hittade rätt i andra halvleken, fick styra mer genom bättre rull på bollen tack vare färre touch. Jag tyckte vi styrde och vann rättvist, sa Joel Scherman i Trosa/Vagnhärad.
Han var tillsammans med David Strömgren, Timmy Österling och Mirza Tule en av fyra före detta VFC-spelare, där varken Shaalan Rittar eller Joakim Juhlin var med.