Det var när Birgitta Elbrand såg ett inlägg på GIF Sundsvalls officiella Facebooksida om en pappa som hade tagit med sin son på fotboll för första gången, som hon bestämde sig för att svara.
– Då tänkte jag: Herregud, jag har varit GIF:are sedan jag var tolv år. Nu är jag 75.
I Facebook-kommentaren berättade hon om sin uppväxt. Hur hon som 9-åring fick stryk, hårluggar och örfilar av sin fröken, och hur hon mobbades av sina kamrater.
När hon var 12 år fick hon följa med sin svåger på en GIF Sundsvall-match för första gången.
– Vi hamnade i klacken. Jag kommer inte ihåg vilket lag vi mötte eller om vi vann. Det jag kommer ihåg är att vi skrek, vi kramades. Jag menar, kramades gjorde vi inte mycket hemma, säger Birgitta och fortsätter:
– Oh, jag levde på det där, gick och tänkte på det när de mobbade mig. Sedan dess har jag följt Sundsvall.
Det hon fastnade för var upplevelsen, vänskapen och kamratskapet på läktaren.
– Det spelade ingen roll att jag inte hade så fina kläder, att jag var hörselskadad. Det var ett sådant liv så de andra hörde ingenting heller. Man var inte utanför, man var en i gänget. Att vara en i gänget betyder otroligt mycket, säger katrineholmaren och fortsätter:
– Det jag inte tycker om idag är när det skriks hat-ramsor på läktaren. Jag menar: Alla lag måste ha en motståndare, för man kan inte spela med sig själv, det blir ju inte roligt. Då måste man ha motståndare, och jag tycker att man ska respektera sina motståndare. Herregud, jag kan inte bli sur på mina man om Norrköping vinner eller sur på min dotter om Hammarby vinner. Då är det bara att säga grattis – vi kommer tillbaka, det är vår tur nästa gång.
FB-inlägget fick stor spridning i Fotbollssverige av fans som blev berörda av Birgittas historia.
Bland annat hörde Hammarby av sig, som bjöd henne till hemmamatchen mot Sundsvall (som Bajen sedan vann med 3-0).
– Sedan ringde det en kille från GIF:arna, som bjöd mig på tågresa upp till Sundsvall. Då fick jag välja match, och då tog jag hemmamatchen mot Norrköping, i och med att min man håller på dem.
Kunde du drömma om att det skulle bli en sådan här uppståndelse?– Nej, nej, nej! Jag tror inte jag fattat det än, hur det kan bli sådan uppståndelse för den lilla, lilla kommentaren, som jag tyckte.
Tycker du om uppmärksamheten?– Jag ska njuta av varenda minut. Jag tycker det här jättekul.
Med nio omgångar kvar ligger "Giffarna" sist i fotbollsallsvenskan. Sex poäng upp till säker mark.
Vad tror du? Kommer de klara sig kvar?– Jag hoppas och tror det. Skulle de inte göra det, ja, men då är det som det är. Då får de ta nya tag och komma tillbaka.
Följer du något lag här i staden?– Har varit och titta på tjejerna (DFK Värmbol) en eller två gånger. Men jag följer dem inte så, men… skulle jag hålla på något lag så blir det KSK. Jag gillar KSK bättre, säger Birgitta Elbrand.