2021 blev ett tufft år för fotbollstalangen Theodor Skarp, född 2000. Han slutade helt med fotboll och mådde inte alls bra.
– Fotboll är det verkligen det roligaste som finns, men inte fyra timmar om dagen varje dag. Man måste träna mycket och träna hårt. Men det blev för mycket till slut, det blev inte roligt. Jag tränade fast jag inte mådde bra. Jag hängde upp hela livet på att bli bra på fotboll. Jag tränade bara hårdare, hårdare och hårdare. Sen tog det stopp. Jag orkade inte mer. Jag sjukskrevs för utmattningsdepression, berättar Theodor Skarp.
Han klippte banden med fotbollen i drygt ett halvår. Sedan började han smyga igång igen och eftersom Vallasonen numera bor i Örebro var han en vända i BK Forward innan han landade i division fyra och Nora BK, vilket också är flickvännens moderklubb.
– Där har jag hållit igång och tyckt att det är kul med fotboll. För är det inte kul, så orkar man inte, allt känns meningslöst och då faller man djupare.
När gnistan och glädjen väl hittade tillbaka gick det fort. Drömmen väcktes till liv efter en stunds dvala. Han började höra sig för via en vän som spelat professionell fotboll i Australien. Och sen kom plötsligt förslaget och efter en del processande sa Theodor Skarp ja till sitt första utlandskontrakt.
– Klubben heter Edgeworth Eagles. Edgeworth är en förort till Newcastle, cirka två timmar från Sydney. Jag kommer alltså spela professionell fotboll, men också ha uppdrag vid sidan av. Jag ska träna ett av de yngre lagen bland annat.
Kommer du kunna leva på fotbollen?
– Det är provisionsbaserade löner. Om jag spelar matcher så kommer jag tjäna bra. Annars ingenting. Det är matcher varje vecka, så man får en typ av veckolön. Men jag kommer också jobba vid sidan av.
Klubblaget har träning kvällstid tre till fyra gånger i veckan, vilket Theodor Skarp tycker är optimalt.
– Det känns som de har en sund inställning. Jag vill inte spela fotboll till vilket pris som helst. Jag kan inte ens spela bra om jag inte mår bra utanför planen. Vissa kanske kan tänka bort det, men det funkar inte för mig. Men drömmen om att bli proffs har ju levt kvar och det här är ett sätt, säger Theodor Skarp och fortsätter:
– Det ska bli roligt. Jag känner nu, jämfört med innan, att jag vet min ungefärliga nivå och jag vet att jag kommer att kunna utvecklas mycket på alla plan.
Det brusar på linjen. Theodor Skarp sitter i bilen och pratar via bilens högtalarsystem. Han har precis gjort sin sista dag på jobbet. På söndag kommer han att stå ensam på Arlanda, på väg mot sitt livs dröm och en av de största utmaningarna hittills.
– Det är första gången jag ska bo utomlands. Det är nervöst, men ska bli kul. Jag åker ner själv nu, så kommer flickvännen ner i mars tillsammans med min familj. Sedan stannar hon, berättar Theodor.
Theodor Skarp känner själv att han nog hittat sin variant av att leva ut drömmen om proffslivet i fotboll, utan att träna ihjäl sig och offra hälsan.
– Det kan bli för mycket av det goda. Och man blir rädd. Jag är fortfarande påverkad av hur jag mådde då och kommer troligen vara det hela livet. Men jag kan komma väldigt långt. Det går att vara tillräckligt bra, tjäna bra pengar på fotbollen, samtidigt som jag gör annat. Det går i Australien.