Det var inte riktigt så en mer än två decennier lång spelarkarriär skulle ha slutat.
Den började i Vingåker. Till en början dubbelidrottade Anna med slalom på vintern och fotboll på sommaren. Efter övergången till Högsjö fick Anna göra A-lagsdebut som 12-åring och fotbollen tog över.
Sedan dess har backen/mittfältaren flyttat runt i Sverige, men alltid hittat en ny klubb att spela för, i Örebro, Göteborg och Halmstad. 2012 slöts cirkeln och Anna flyttade hem till Vingåker igen – och skrev på för Julita. Det var där hon råkade ut för sin första svåra skada.
– Agnes Sand var ny målvakt och det var hennes första träning. Vi krockade och jag bröt benet, säger Anna, som var tillbaka redan efter tre månader.
2017 skrev hon på för DFK Värmbol.
– Det är nog mitt roligaste fotbollsår. DFK hade åkt ur ettan året före men vi tog oss tillbaka direkt.
Det blev den första av två seriesegrar för Anna. Hon var med i höstas också, när DFK vann trean, men spelade inte i de sista matcherna. Det satte en ny skada, i matchen mot Skogstorp, stopp för.
– Jag hade bara varit på planen i två minuter när jag fick en smäll mot vänster knä. Jag kände direkt att det var allvarligt, säger Anna.
Främre korsbandet är av. Men när det blev operation i november var det för att reparera en trasig menisk. Korsbandsoperationen väntar Anna fortfarande på. Då blir det ett större ingrepp med längre rehabilitering. 36-åringen inser att det nog inte blir någon mer fotboll.
– Inte som det känns i dag, då tror jag inte att jag törs spela mer.
Efter att i tio år ha pratat om att lägga av är hon där nu.
– Trist förstås. Fotboll är så roligt, träningarna, matcherna, laget och alla skratten, säger Anna.
Som fyrabarnsmamma till sönerna Noel, 11 år, Ian, 8 år och Sigge, 7 år, samt 1-åriga dottern Vilja, finns det förstås mer än fotboll som fordrar uppmärksamhet.
– Alla tre killarna spelar fotboll i KSK så det blir en del skjutsande till deras träningar, säger Anna.
Ändå har hon bestämt sig att fortsätta i DFK Värmbol, i en ny roll.
– Jag ringde Elisabet Skoog och frågade om det finns något jag kan hjälpa till med, säger Anna.
Svaret var självklart och i dag är hon tråden mellan styrelsen och spelarna.
– Jag har drivet kvar och det är bara roligt att kunna finnas till och stötta dem som kan behöva mig, säger Anna.
Lite stressad är hon över att träningarna har börjat efter uppehållet men att A-lagsledningen inte är riktigt klar och att det fortfarande saknas en huvudtränare inför comebacken i division 2.
– I en framtid kan jag tänka mig en tränarroll. Men inte än, så jag och klubben fortsätter att jobba för att hitta en lösning, säger Anna.