Alva började spela fotboll i Bie GoIF. Men när laget lades ner, började hon i stället i DFK Värmbol där hon spelat sedan 2018 som innermittfältare.
– Sedan dess har det bara varit fotboll, fotboll, fotboll. Jag älskar det. Jag tror det är gemenskapen i laget som är grejen. Att alla ser när man utvecklas, och att man gör saker tillsammans.
Hon berättar att fotbollen alltid varit prio ett, och att andra saker i livet i viss mån fått anpassa sig efter den.
– Jag skulle aldrig gå på en ordentlig fest dagen innan en match. Och jag skulle absolut fråga en kompis om vi kunde ses någon annan gång, om vi skulle ha träning på eftermiddagen.
Många av hennes närmaste kompisar är med i laget.
– Fotbollen är så mycket mer än bara fotboll. För mig är den en viktig del av livet, säger hon.
Därför blev det en också enorm omställning för henne när hon plötsligt inte kunde spela längre. På en träning i augusti blev hon av misstag tacklad av en lagkamrat, där bådas tyngd lades mot henne ben – och korsbandet gick av. Men det visste hon inte då, även om smärtan berättade att något var väldigt fel.
Först trodde och hoppades hon att det endast var en menisk i knät var skadad. Men efter en magnetröntgen en månad senare konstaterades att korsbandet var av, och att hon behövde opereras. Hon hade förträngt tanken att det var en så allvarlig skada, men nu fick hon beskedet svart på vitt. Sedan drog operationen ut på tiden, med ett halvår.
– Jag kände att jag inte visste hur jag skulle klara det. Det är så tråkigt för jag har ju anpassat vardagen efter fotbollen i många år, och offrat saker. Och nu så ska jag behöva börja om från början, helt från noll och gå på kryckor, säger hon.
Operationen gick bra, och längtan att komma tillbaka och spela har varit enorm.
– Det har varit en kamp att bara ta sig ner och titta när mina kompisar tränar, utan att bryta ihop helt och hållet. Det tog mig tre månader innan jag kunde titta, för jag tyckte det var för jobbigt.
I helgen följer hon med och stötta laget på Ladies cup i Växjö, och titta från sidan av planen. I september hoppas hon kunna vara med och spela med laget igen.
– Jag hoppas att någonting bra också ska komma ur detta, om inte annat än ännu starkare vilja att spela fotboll. Men jag är rädd att inte våga ge allt när jag kommer tillbaka, men jag tror jag kommer vara jättetaggad när jag väl står där.