Thomas Lövgren var med på det första mötet då fröet till Framtidsgruppen, som blev idrottsalliansen, såddes.
Bara Thomas Lövgren är kvar av de valda föreningsrepresentanterna i idrottsstrategiska gruppen i Katrineholm. Han var också med på det allra första mötet för knappt tio år sedan. Då ett frukostmöte med några idrottsengagerade som sådde ett frö för samarbete.
Snart formades en framtidsgrupp som tog upp dialogen med Katrineholms kommun om vilka satsningar som bör prioriteras.
Fortfarande var det en lite löst sammansatt idrottsgrupp, som fick stadgar och tydligare former när Katrineholms idrottsallians bildades 2016.
Då anslöt sig 13 föreningar som förväntades bli många fler i takt med kreativa planer. Men framför allt fortsatte de regelbundna mötena med politiker och tjänstemän. Tillsammans drevs planer på ett Idrottens hus så långt att ritningar var framtagna och spaden nästan satt i marken, Fritidsbanken var en annan idé som blev verklighet.
Men i december 2018 tog det tvärt slut när alliansen begärde sig i konkurs. Då tycktes den mest saknad av politikerna.
"Nu är vi tillbaka i den gamla formen där klubbarna kommer en och en och framför sina önskemål. Vi saknar helhetstänket och samordningen", sa service- och tekniknämndens ordförande Anneli Hedberg (S) i en intervju med tidningen våren 2019.
Hon ville ha tillbaka dialogen och hade redan startat den Idrottsstrategiska gruppen, ISG. Formerna var desamma med en blandning av representanter för idrotten och kommunen.
I dag står det klart att också ISG misslyckats. Johanna Sjörup, DFK Värmbol, hoppade tidigt av och ersattes av Lotta Nilsson, GF Katrineholm, som också har lämnat gruppen. Sara Benafakir Lund, KAIK, lämnade i höstas och i onsdag klev Andreas Cervin, KSK, av.
Sara Benafakir Lund lämnade ISG.
Jonas Nilsson är också en röst för idrotten, men sitter då på RF Sisus stol. Men kvar av de valda föreningsrepresentanterna är bara Thomas Lövgren från Föreningen idrott för alla som bland annat bedriver Supersportis.
– Jag är den första att erkänna att arbetet i gruppen inte fungerat. Arbetssättet kan bli bättre, säger Thomas Lövgren.
Gemensamt för de som klivit av är att de inte känner någon delaktighet. Att de oftare ställts inför fakta än dialog.
Det delas inte av Anneli Hedberg som inte är förvånad över avhoppen.
– Vår förväntan har varit att de valda representanterna ska företräda idrotten, inte sig själv eller sin förening. Som jag tolkar det vill de också vara med och ta beslut. Men de kan bara tas av politikerna, säger Anneli Hedberg.
Men Andreas Cervin säger att det aldrig funnits något intresse för att vara med och fatta beslut.
Andreas Cervin upplever det inte som att föreningsrepresentanterna i ISG har kunnat påverka vare sig satsningar eller prioriteringar.
– Det förstod alla föreningsvalda att vi inte kan göra. Däremot var min tro att politikerna och tjänstemännen skulle dra nytta av våra mer än 100 års erfarenhet inom föreningslivet då de bereder sina ärenden. Men ur mitt perspektiv har vi inte kunnat påverka någon satsning eller prioritering utan ställts inför fullbordat faktum.
– Då de engagerar personer utifrån måste de vara transparenta och ställa frågan "vi planerar att genomföra den här satsningen, vad tror ni om det ur ert perspektiv?", men någon sådan fråga ställdes aldrig under de tiotal möten jag var med på, säger Andreas Cervin och fortsätter:
– Det är tråkigt att det blivit så här, det var en väldigt bra och kompetent grupp som man engagerat.
Vad som händer nu har Anneli Hedberg inget svar på.
– Jag tror att idrotten måste börja med att hitta sin form och ett eget forum utan politiker först.