"Tydligt ledarskap måste göras med en mjuk hand"

Idrotten har länge varit mansdominerad. Nu tar allt fler kvinnor plats, även lokalt. "Tydligt ledarskap måste göras med en mjuk hand också".

Terese Carlsson och Sandra Svensson är långt ifrån några pionjärer. Listan över lokala klubbar med kvinnliga ordföranden är lång.

Terese Carlsson och Sandra Svensson är långt ifrån några pionjärer. Listan över lokala klubbar med kvinnliga ordföranden är lång.

Foto: Anders Göransson

Föreningsliv2021-03-22 07:34

Backa KK, Vingåkers volleybollklubb, nybildade gymnastikklubben, ryttarföreningarna i både Katrineholm och Vingåker, KIF och Katrineholm hockey är bara några exempel. Listan kan göras längre.

I KH är Terese Carlsson föreningens första kvinnliga ordförande, Sandra Svensson i VRF, är den tredje i följd. Fördelningen mellan könen är dessutom jämn i klubbarna, 60–40 kvinnor/män i båda.

– Ja, äntligen. Vi har faktiskt haft problem att få med oss männen, säger Sandra.

Terese gör sitt första år som ordförande, Sandra är inne på sitt tredje. Det finns flera gemensamma nämnare trots att föreningarna är så olika.

VRF äger sin anläggning vid Vårnäs, 13 ridskolehästar, har fem anställda och flera sektioner. Hockeyklubben har ingen anställd, hyr lokalen av kommunen för sina sex lag plus hockeyskolan.

Båda har varit med i sina föreningar länge, Terese som mamma till tre hockeyspelande barn medan Sandra ridit själv i över 20 år i VRF.

– Genom att vara trygg i föreningen känner jag också en trygghet som ordförande, säger Terese som också har ett chefsjobb och van att ta ansvar.

För Sandra var det inte lika självklart att tacka ja när frågan kom.

undefined
Sandra Svensson Ålder: 29 år Yrke: Privat rådgivare Egen sportslig bakgrund: Börjar med ridning som 5-åring och är aktiv sen dess Vad vill du uppnå med ditt uppdrag: Fortsätta utveckla vår verksamhet, anpassad till samhällsutvecklingen. Vi jobbar också hårt för att utveckla vår anläggning, behålla gemenskapen och vi-känslan i klubben.

– Jag funderade inte på kön, men tyckte kanske att jag var för ung att ta ansvaret som 25-åring. Det blev ett ja eftersom jag har den ekonomiska kunskapen med mig från mitt jobb, och föreningsarbetet hos oss handlar om mycket pengar. Vi omsätter åtskilliga miljoner varje år, säger Sandra.

Erfarenhet från både sporten och klubben ser båda som en nödvändighet för engagemang och driv. Än en gång två saker som är viktigare än kön.

– Oavsett så måste man ta plats, lyssna och lyfta allas styrkor och fördelar. Men också för att inte halka in i gamla hjulspår. En idrottsförening fungerar ju som ett företag, det krävs tillväxt för utveckling, säger Terese.

– Tydlighet är också att se alla och inte delegera uppdrag till en mottagare som inte är bekväm i uppgiften, tillägger Sandra.

Båda är lika noga med att ekonomin är viktigaste. De sportsliga resultaten betyder inte allt för deras engagemang.

– Vi diskuterar också resepolicys och trygghetsfrågor. Jag tycker det är lite för mörkt på gång- och cykelvägarna runt hallen som våra ungdomar använder för att sig till och från träningarna. Sådana frågor har blivit viktigare nu, säger Terese.

Vi-känslan är ytterligare något båda betonar.

– Jag är mån om att veta vilka alla våra spelare är för att kunna heja på dem på stan och byta några ord, säger Terese.

– Vi brukar säga att vi inte känner igen varandra utan ridhjälm. Men att alla ska känna tillhörighet är prioriterat, säger Sandra.

Trots att de lägger ned åtskilliga timmar ideellt varje vecka och har ett tungt år bakom sig med allt som pandemin inneburit av tränings- och tävlingsstopp och frågor som saknar svar har Terese och Sandra så mycket kvar att ge.

undefined
Terese Carlsson Ålder: 41 Yrke: Verksamhetschef Egen sportslig bakgrund: I yngre ålder längdåkning, ridning, fotboll och gymnastik. Vad vill du nå med ditt uppdrag: Att hockeyn blir en sport för alla – oavsett kön, funktionsvariation, etnicitet och socioekonomisk bakgrund. Även att utveckla dam-och flickhockeyn som ska vara en självklar del av föreningen.

– När man ser spelarna sitta på sargen i väntan på att ismaskinen ska åka av rinken, ivriga att få börja träna, blir jag varm i hjärtat. Det är också jättekul att vi äntligen har fått ut tjejerna på isen. Jag är inte klar, säger Terese.

Kanske, kanske att träffen i ishallen sådde ett litet frö. I dag har båda ett nätverk dit de kan vända sig för att få råd, tips eller bara dela erfarenheter.

– Men vi kanske skulle starta ett lokalt nätverk också, mellan oss föreningar i Katrineholm och Vingåker, funderar Terese och nickningen från Sandra en snabb reflektion att det skulle kunna vara värdefullt och nyttigt.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!