Flera hundra personer hade tagit sig till Vingåkers motorklubbs motorbana, och de flesta – kanske de mest rutinerade – hade slagit upp sina campingstolar, tagit på solglasögon för att skydda sig mot det yrande gruset och packat med sig fika och solskyddsfaktor.
De var där för att titta på gamla, högljudda, smällande, knöggliga, men ack så charmiga äldre personbilarna som tävlade om vinsten. Underhållningsvärdet var stort, särskilt för den som gillar bil-drama i form av återkommande punkteringar, krascher och bilar som fick lyftas av banan med traktor när de tröttsamt inte orkade puttra sig fram längre.
En av de många familjerna som samlats för att titta på var Sofia Hummel, tillsammans med barnen Victor och Thomas, som fick hålla för öronen när bilarna högljutt dundrade förbi.
– Det är jättekul, det blir deras första folkrace! Jag var här med min mamma när jag var liten, så det blir en cirkel som sluts, säger Sofia och mormor stämmer in:
– Det är så kul att se när de bankar på varandra, alla skruttiga bilar!
Några andra som koncentrerat följde tävlingen var Carina och Jörgen Hellman.
– Det började med att pappa släpade med mig hit, men sedan har jag sett varje säsong. Det är så kul att se en likadan Volvo som jag hade själv när jag växte upp. Det är som ett helgerån att se dem nu helt förstörda, säger Carina och skrattar.
En bit upp på banan finns en kurva där många förare tenderar att komma in för snabbt. Nu har en bil kört in i räcket och fastnat. Ett par funktionärer i gula västar springer fram för att kolla läget, men snart har föraren själv backat loss bilen och tagit sig vidare, en buckla rikare.
Ett par såpbubblor susar över huvudet på publiken. De kommer från barnet Wilma Lundin. Släkten har samlats för att titta, och fler i familjen är på väg.
– Jag är uppväxt med folkrace. Vår pappa körde fram tills jag var 13-14 år. Jag kör inte själv, men intresset blir man inte av med så lätt, säger Elin.
– Mycket handlar om gemenskapen! Man träffas, fikar och har trevligt. Vi väntar på ännu fler från familjen som kommer hit, och vi har också flera barndomskompisar som kör, säger Elin Ekström.
Borta vid parkeringen meckas det flitigt med bilarna som har gått sönder mellan heaten. Malvina Langetoft står dock lugnt med sin blåa Opel, som hon tävlar med i Dam/Veteranklassen för Katrineholms motorklubb.
– Jag har kört i urminnes tider. Jag älskar att sitta i bilen, det är det bästa som finns. Det är bara jag och bilen, och ingenting annat existerar.
Hon visar upp bilen som hon och barnen har döpt till Arvid. Den har blivit en alldeles egen familjemedlem.
En bit bort står Emil Eklöf som tävlar för SMK Vingåker.
– Jag har inte kört den här bilen en enda gång tidigare! Jag har bara kört upp den på kärran, eller nu när jag tänker efter gjorde jag inte ens det, säger han.
Emil Fällman var också plats. Han brukar även synas i rallysammanhang, men om han får välja mellan folkrace och rally är det rally som vinner. Men folkrace har sin egen charm.
– Här är det bilar runtomkring hela tiden, mycket som händer. Dessutom kan alla banan utantill, till skillnad från när man kör rally i skogen, säger han.
Efter Erik Fällmans sista heat kunde han stoltsera med en guldmedalj i juniorklassen.