Under några år kunde hon kombinera fotboll hemma i Julita med ridningen. Sedan gjorde hon sitt val. Det var enkelt.
– Kontakten med djuret är fantastisk. Hästen lyssnar alltid och känslan när du litar på hästen och hästen litar på dig går nog inte att beskriva med ord, säger Linnéa.
Hon var 12 när hon fick sin första häst, D-ponnyn Lindens Indra.
– Vilken lycka. Det var nästan overkligt, hon var min.
Men det blev en resa kantad av skador och i dag finns inte Lindens Indra kvar. Hon ersattes av fuxmärren Loes.
– Hon var en svårriden humörhäst som var het framåt. Men vi tävlade över 90-centimetershinder i klassen lätt B, säger Linnéa.
Sedan kom tredje ponnyn, Jazz de Rohnon, innan Linnéa fick Bellefleur V, sin första storhäst. I dag har hon även Cool Touch stallad vid Gimmersta.
– Vilken skillnad det var att gå från ponnyridning till storhäst. Grunderna är desamma, men man måste rida mycket mer och jobba med kroppen på den stora hästen, säger Linnéa.
Samtidigt är hästarna individer som beter sig olika.
– Cool Touch har en vägvinnande galopp och när jag gör rätt gör Coolis rätt. Bella är inte lika kinkig utan mer "styr du så hoppar jag".
Det var med Cool Touch som Linnéa blev tvåa i Guldsporrarna senaste helgen och femma i amatör-GP på Åby för några veckor sedan. Den rankar Linnéa som den hittills roligaste tävlingen – men som kan överträffas redan i helgen i Falsterbo.
Dit åker hon med Bella för att tävla i 1.20- och 1.25-klasserna. Kvalet avgörs lördag och söndag. Efter sista hindret är Linnés förhoppning om att vara en av dem som också får hoppa onsdagens final.