Skrinnaren Gunnar "Tröjan" Ström ställde upp i OS två gånger, 1952 i Oslo och 1956 i Cortina.
Dagen hade börjat precis som vanligt för den gamle skrinnaren från OS 1952 i Oslo och 1956 i Cortina.
Tillsammans med sina kamrater pinnade han ner i bowlinghallen på Rademachergatan i Eskilstuna. I slutet på den tredje serien kunde han stolt se käglorna slås undan till ännu en strike. Men vad som hände efter det kan han inte minnas.
Lite längre bort i hallen tränade hans gamle bowlingvän, tidigare världsmästaren, Robert Andersson. Efter att ha avslutat sin aktiva karriär jobbar han nu heltid på Bowlingförbundet och är även förbundskapten för dam- och ungdomslandslaget.
Efter några år i Göteborg och Saudiarabien bor 39-åringen numera i hemstaden Eskilstuna igen.
Robert berättar:
– Gunnar stod och tränade på bana 13 och jag på bana två så vi var en bit ifrån varandra. Under coronatider så spelar nämligen de äldre i riskgruppen på ena sidan och vi yngre på den andra. Jag upptäckte att Gunnar såg väldigt förvånad ut. Han gick några steg och försökte sedan stödja sig på stolen men till slut föll han ihop på golvet.
– Allt stannade upp. Jag sprang in i köket och skrek att de måste ringa ambulansen. Sedan fick jag en hjärtstartare i handen och försökte få liv i honom. Det var noll livstecken.
Tröjan tävlade för Eskilstuna IK och var länge ledare i klubben.
Efter några minuter kom ambulanspersonalen till hallen och tog vid.
Länge var Tröjans tillstånd så kritiskt att läkarna inte trodde han skulle överleva.
Familjen kallades till lasarettet. Timmarna gick, men så sakteliga började Tröjans hjärta slå normalt igen. Efter en vecka kunde han återvända hem.
– Hade det inte skett på en plats bland så många människor hade det kunnat sluta riktigt illa. Utan hjärtstartaren hade det faktiskt inte gått. Den var helt fantastisk och rösten som spelades upp pratade lugnt, tydligt och sa exakt hur du skulle göra. Det var bara till att följa instruktionerna så den var guld värd just då, berättar Robert samtidigt som han medger att själva händelsen var otroligt obehaglig.
– Ja, usch. Läkarna sa att han var borta ett tag. Sedan gick Gunnars revben sönder vid hjärt- och lungräddningen men de sa att det visst var något man får räkna med.
Under många år tränade "Tröjan" den framgångsrike skridskoåkaren Tomas Gustafson.
I ett tidigt skede förstod också läkarna att det inte var en helt vanlig 89-åring de hade att göra med. Trots att Gunnar uppnått en aktningsvärd ålder har han fysik som en vältränad 40-åring med vilopuls på 50.
– Jag trodde att det skulle bli tufft för honom att komma tillbaka men han tränar nu på som vanligt.
Nyligen träffades vännerna och Robert kunde då lämna över en present. För under hjärt- och lungräddningen var han tvungen att klippa itu Tröjans tröja.
– Det tyckte han förstås var lite synd, säger Robert.
Robert Andersson slog igenom som 16-åring och anses som en av Sveriges bäste bowlare genom tiderna med bland annat ett VM-guld 2006 i 2-manna i par med Martin Larsen.
Smeknamnet fick Gunnar i tidig ålder av Verdandis cykeltränare Georg Kindgren, då klubbens nybeställda tröjor räckte till alla utom Gunnar, därav namnet "Tröjan".
– Nu känns det bara skönt att Gunnar är tillbaka och som plåster på såren lämnade jag över en landslagströja. Nu i efterhand har vi skojat lite om själva händelsen i bowlinghallen. Att precis ha satt en strike kanske inte är så dumt att avsluta livet med, säger Robert och skrattar.
Gunnar, som själv inte kommer ihåg från den otäcka händelsen, tackar Robert innerligt för att han var så handlingkraftig.
– Jag hade inga känningar innan det hände och allt kom som en blixt från klar himmel. Jag var på rätt plats kan man väl säga och tur att en person som "Robban" kunde maskinen. Hade jag varit ute och cyklat eller något annat hade det varit finito. För jag var nog och hälsade på ett tag på andra sidan, säger han med en eftertänksam blick.
Proverna efter hjärtstoppet har visat bra resultat och läkarna har gett Gunnar positiva utlåtanden.
– Nu känns allt som vanligt igen. Jag är ute och promenerar varje dag och om läkarna tillåter är siktet inställt på att lira bowling igen i höst.
Bowling är något som Tröjan hållit på med sedan han blev pensionär och att han är en inbiten bowlare går inte att ta miste på.
– Att jag började lira bowling har jag aldrig ångrat. Det är hur roligt som helst. 263 poäng är den bästa serien hittills och det är väl rätt skapligt för en pensionär, säger Tröjan som även påstår att han vunnit mot den tidigare världsmästaren som också räddade livet på honom.
– "Robban" var inte så gammal då men jag har faktiskt en svag aning att jag vann över honom.
Robert brister då ut i skratt:
– Nä, du Gunnar. Det där kommer jag faktiskt inte ihåg...