Erik Östdal Gustavsson hade ett otroligt minne för detaljer, men ibland fick han ta hjälp av sina anteckningar i fickalmanackorna han började skriva på 1940-talet.
Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att sammanfatta Erik Östdal Gustavssons livsgärning. Han var ett fenomen och gjorde det bäst själv i sina memoarer, "Östdals minnen".
Där slås man framför allt av alla detaljer. De flesta tog han direkt ur minnet, andra hämtades ur de anteckningar från fickalmanackorna han började skriva i redan 1946. Erik Östdal Gustavsson hade total koll på datum, klockslag, namn och släktförhållanden folk emellan.
"Det är detaljerna som räknas. Sådant intresserar folk. Det berikar oss", sa han i en intervju i samband med sin 90-årsdag.
Den gjordes medan han fortfarande bodde på Östdalsnäs, "exakt 275 meter från rummet på gården Östdal där jag föddes".
Erik Östdal Gustavsson var bondsonen som blev journalist. Han började på Katrineholms-Kuriren som så kallad löshäst 1945 och blev fast anställd 1953. Under tolv år var han sportchef och skrev 700 krönikor och fick ibland kritik för att han då lyfte fram de små klubbarna. Men det var så han var, han såg alltid det stora i det lilla.
Erik Östdal Gustavsson var under 20 år också bygdereporter på tidningen. Men han fortsatte att skriva efter pensioneringen. Det blev inte mindre än fyra böcker. Utöver memoarerna kom 2007 boken om Katrineholms ursprung, "Mellan Grismon och Betlehem". Han skrev också "Ödesdal – ett bonnsamhälle under 624 år" och bandybibeln "Bandysportens gyllene sekel".
Det var sporten som Erik Östdal Gustavsson vurmade för.
"Ishockey är porr, bandy är kärlek", sa han i en radiointervju 2009.
Värmbols GoIF var Erik Östdal Gustavssons klubb. Han gjorde ett par matcher i division 3.
"En match hade jag så oslipat att jag stod och fläkte mig som en kalv på hal is. Jag hade lämnat in skridskorna till "Råttfälla-Nisse" för slipning några dagar tidigare. Han slipade dem aldrig, men betalt tog han – en krona", sa Erik Östdal Gustavsson i en KK-text under vinjetten "I idrottens tjänst".
För det var i rollen som ledare han gjorde störst avtryck, även om han själv inte hade reflekterat över att han faktiskt blivit världsmästare, som lagledare för det svenska bandylandslaget som 1968 tog historiens första junior-VM-guld i finska Villmanstrand.
Erik Östdal Gustavsson hade mängder med förbundsuppdrag, och satt under 50 år i Värmbols GoIF:s huvudstyrelse, många av dem som ordförande.
Hans kärlek till sporten med sin, som han själv beskrev, skönhet i teknik, uthållighet och tänkande, fick dock en rejäl knäck när KSK och Värmbol Katrineholms bandyklubb slogs samman till Katrineholm Värmbol bandysällskap 2007.
"Jag var fly förbannad på hur allt gick till. Jag tog med mig min bärbara dator till "öarna" i Atlanten och skrev av mig. Det blev 50 A4-sidor direkt ur minnet", sa Erik Östdal Gustavsson om det som blev början till bandybibeln. För av bara farten fortsatte skrivandet som stannade vid 304 sidor, 233 illustrationer varav 106 lagbilder, 475 intervjuade personer och där 57 olika klubbar och 2 146 olika personer nämns.
"Jag ville dokumentera det, som för manliga ungdomen och yngre män i medelåldern, under fyra-fem decennier på 1900-talet var en folkrörelse", förklarade Erik Östdal Gustavsson som under flera decennier hade ett lika starkt engagemang i Östra Vingåkers hembygdsförening.
– Pappa var klar i huvudet in i det sista, säger dottern Monica Westerberg.
Till slut tog energin slut också för Erik, som de sista åren bodde på Igelkotten. Han somnade in klockan 22.30 på torsdagskvällen. Den 12 mars 2021 skulle han fylla 99 år.
Närmast anhöriga är dottern Monica med sambon Ola, barnbarnen Maria och Sofia med respektive och fyra barnbarnsbarn.