Henry Erlandsson, 78 år, Mats Bodegren (78), Roger Lundberg (76) och Göran Pettersson (69) var samtliga aktiva när CK Ceres sopade rent i veterantävlingar i Sverige och övriga nordiska länder.
– Det blev många guld i såväl NM och SM, berättar Henry och syftar på såväl egna framgångar som klubbkamraternas insatser.
Då, före MTB-cyklingens tid, utsågs Ceres vid flera tillfällen under 1980- och 90-talen klubben till landets främsta förening på veteransidan.
– Vi tränade och tävlade tillsammans och levde ett trivsamt husvagnsliv, säger Roger.
Två träningar i veckan genomförde de gemensamt och till tävlingarna runt om i landet och i Finland och Norge reste de oftast tillsammans.
– Det blev ju en hel del tågresor också, minns Henry och poängterar att han och kompisarna upplevde cyklingen som en lagsport.
– Vi levde så nära varandra och stöttade varandra i med- och motgång.
I dag är det ingen i kvartetten som längre tävlar på veterannivå.
– Jag höll nog på längst, säger Göran som genomförde sin sista tävling år 2019.
– Men det blir fortfarande många timmar på cykelsadeln varje vecka, inflikar Göran och poängterar att han i dag cyklar för välbefinnandet skull.
– Det gör vi andra också, menar Mats samtidigt som han poängterar att landsvägstävlingarna runt om i landet inte lockar lika många deltagare numera som under hans aktiva tid.
– Varför intresset svalnat har jag ingen förklaring till, för man ser ju ofta många motionärer ute på våra landsvägar.
En tänkbar förklaring kanske kan vara att cykling i dag alltmer blivit en materialsport och en riktigt bra tävlingscykel kostar uppemot ett sexsiffrigt belopp.
– Det är inte billigt om man vill vara med på topp. Annat var det på vår tid, säger Roger och minns att hans tävlingscyklar i slutet av 70-talet kostade runt 5 000 kronor.
I Ceres klubblokal finns många minnesmärken från den tid då föreningen skördade framgångar i massor.
Tävlingscyklar av olika varianter, vackra segerbucklor och vinsttavlor på väggarna visar att den 100-årsjubilerande föreningen blomstrat genom åren.
– Många av de här minnesmärkena har vi varit med och skapat, konstaterar de framgångsrika veteranerna som brukar träffas över en kopp kaffe med tilltugg.
– Att sitta ner och tänka tillbaka på alla framgångar ger en skön känsla i kroppen, säger Henry.