Roger Carlsson har sysslat med många sporter - bandyn blev den mest framgångsrika med VM-guldet 1993.
Det var vid en hotellfrukost i Uppsala den 30 januari som "Gubben" meddelade sportchefen Jonas Åkerström besluteet som växt fram under en tid.
– Jag får inte ut mer. Det blir inte bättre, då väljer jag att kliva av, säger 57-åringen.
Som spelare i flera idrotter hade Roger en fantastisk karriär. När den var över fortsatte han som tränare. Först på låg nivå, med Borgia och Derby innan han kom till Katrineholm 2008.
Det började bra. Första året gick KVBS upp i elitserien. Men klubbens hittills enda säsong i högsta serien blev en katastrof. På 26 matcher tog laget en poäng, målskillnaden blev hemska 69–249. För första gången sedan SM-finalen 1974 intresserade sig riksmedia för bandylaget från Katrineholm och Aftonbladet gjorde ett långt inslag efter 5–10-förlusten mot blivande svenska mästarna Hammarby. Så vad sade "Gubben" på frågan om KVBS är tidernas sämsta elitserielag?
"Vilket lag gjorde senast fem mål mot Hammarby? Jo, tabelltvåan Sandviken. Jag känner igen skam".
Tio år senare rånades KVBS på mål, straff och poäng i bortamötet med Tillberga. Sällan har domarstryk varit tydligare. KVBS fick aldrig en ärlig chans. Så vad sade "Gubben", som hade kunnat sparka på stolar, kastat vattenflaskor, fräst och rusat in till domarna i lika portioner frustration som uppgivenhe?
"Vilka A-lagsdebutanter vi hade i Leo Grann och August Andersson Rask. De och hela laget gör en heroisk insats. Jag har varit med för länge för att ta diskussionen med domarna. Det ger ingenting. Jag tänker inte ens titta på tv-bilderna i efterhand för att leta fel, lika lite som jag är intresserad av låta skiten och det negativa ta över. I så fall kan vi lägga ned”.
Kroppsspråket förmedlar också känslor. Det var tungt många gånger i vinter, med tvåsiffriga förluster och en kamp i botten.
Så avväpnande att flytta fokus. Det är också en tränare med glimten i ögat, som gillar humor. Samtidigt ställer han krav. Redan under ett av sina första tränaruppdrag i Derby sa han i en intervju med Östgöta Corresponden:
"Vad som driver mig? Att ta två poäng i varenda match. Någon social tränare kommer jag aldrig att bli. Aldrig när det gäller vuxna människor. Jag blir rävgalen om jag märker att någon ger fan i att jobba ordentligt".
Det var vad han fick uppleva i vintras. Några spelare krävde hans avgång när resultaten gick emot. På sociala medier haglade de hätska och elaka kommentarerna.
– Jag kände också ett enormt stöd, från andra spelare i gruppen, ledare och föreningen. Det stödet kan du inte läsa om på samma sociala medier.
Men händelserna slukade energi, nu är den slut.Över 2 000 resmil om året till träningar och matcher bidrar också. För att "Gubben" över huvud taget ska fundera på ett nytt tränaruppdrag krävs det ett erbjudande om att bli assisterande tränare för ett slutspelslag.
– Jag fick frågan från Andreas Westman i Västerås för många år sedan. I dag kan jag ångra att jag inte tog den. Nu tror jag inte frågan kommer. Min tid är nog förbi, jag har inte de utbildningar som krävs och resultaten under åren i KVBS är inte tillräckligt bra för att jag ska vara intressant, resonerar "Gubben".
KVBS-tränaren är aktiv under matcherna. Hans röst hörs och titt som tätt plockar han fram anteckningsblocket för noteringar av bra och dåliga saker på planen.
Vad har varit roligast under dina fyra senaste år i KVBS?
– Att få hallen och träna ett lag inomhus.
Vilka spelare har gjort mest avtryck på dig?
– Målvakten Philip Zander. Inte bara för att han har en trevlig personlighet. Han är en duktig målvakt med stor potential också. Sen ska det bli spännande att se Gustav Danielssons och Gustaf Doktares utveckling. Och ska jag ta åt mig något så är det att jag har vågat släppa fram våra unga spelare.
Vad har varit tråkigast?
– Turbulensen i truppen runt jul förra året, när klubben sa upp kontraktet med tre spelare. Att vi inte nått bättre sportsliga resultat. Men också den negativa tombolan där vi inte lyckats tänka rätt alla gånger utan fastnat i saker vi inte kunnat påverka i stället för att rannsaka oss själva.
Vad har Katrineholmsbandyn för möjligheter i framtiden?
– Får det vara fortsätta vara en välskött förening med bra ekonomi tror jag att bandyn, med sina försutsättningar, kan skörda frukterna av det inom tre, kanske fyra år.
Vad kommer du att sakna?
– Hallen och anläggningen. Den är fascinerande bra. Och så omklädningsrummet. Även om vi inte gått klockrent bra resultatmässigt har det oftast varit en härlig jargong.
Hur ser framtiden ut?
– Jag har bytt jobb till ett företag under utveckling. Den resan är spännande. Jag kommer att få en tillvaro att spela lite mera golf, lira badminton med sonen Ludvig och umgås med dottern Fridas barn, mitt barnbarn Lovis som är 5 år.
Roger "Gubben" Carlsson.