Han var snuddande nära ett allsvenskt fotbollskontrakt med IFK Norrköping.
Som ishockeymålvakt var han uttagen i Östergötlands tv-pucklag.
På golfbanan sänktes handicapet till 6,5.
Men det är i bandy han nått de största framgångarna.
Backar Roger "Gubben" Carlsson bandet kan han blicka tillbaka på en fantastisk idrottskarriär. Men 55-åringen är inte klar. Bläcket på det nya tränarkontraktet har knappt torkat. Innehållet är högre krav, och målet elitseriekval om ett år.
– Så många gånger jag tänkt på det där med IFK Norrköping, säger han om fotbollskarriären.
Det var Högsjöfostrade målvakten Jan-Åke Jonsson som tipsade IFK om en mittback i Sleipner och Söderköping som kanske inte var den snabbaste spelaren på planen, men med förmågan att alltid vara välplacerad.
Erbjudandet kom nästan samtidigt som Västerås legendariska bandyledare Björn-Olle Forsberg ringde och ville värva spelaren som gjort sådant avtryck i Borgias resa – med förra Hälleforsnäsmålvakten Thomas Fransson som tränare – upp i allsvenskan, nuvarande elitserien.
Roger valde bandyn. Sporten där han halkade in på av en slump.
– Några hockeykillar lirade bandy i Skärblacka och när det fattades en målvakt ringde de mig.
På sin 15-årsdag gjorde Roger A-lagsdebut i division 2. Sen blev det Borgia och innan han skrev på för Västerås blev det två säsonger i KSK under tidigt 1980-tal.
– Vilket vi hade. Bosse Martinsson och Niclas Valtonen i mål, Bo "Oball" Larsson, Håkan "Råing" Larsson, Henry Fransson, Dan Larsson, Thomas Stridh, Jerry Grönvall ...
I VSK vann Roger alla titlar som finns i bandy. Utom VM-guld. Det blev ett silver efter finalförlusten mot Ryssland 1991.
Men VM-titeln kom två år senare, efter att "Gubben" lämnat Västerås för IFK Motala.
– 1993 fick vi revansch på ryssarna i finalen och vann med 8–0.
Det var samma år han var så nära att göra VM-turneringens första mål. Men gamla klubbkompisen Pål Hansen från VSK fällde "Gubben" i friläget och det blev i stället Ola Fredricsson som fick göra straffmålet.
Ett landslagsmål gjorde ändå "Gubben". Mot Finland i landskampen mot Finland i Sandviken. Dock i fel mål.
– Mitt lyrspel betydde nog en del att jag fick plats i landslaget. Men just den här lyran gick lite snett ...
Med sina ledaregenskaper fick Roger erbjudandet att bli spelande tränare.
– Som försvarare där man kan styra spelarna framför sig och se resultatet av korrigeringarna attraherade mig. När jag sen inte kunde spela själv längre såg jag möjligheterna som tränare, säger Roger.
Att se spelare som lyfter sig har alltid varit drivkraften.
– Som när jag gav Nils Wikström lite direktiv i en halvtidspaus och han sju minuter in på andra halvleken gjorde precis som vi sagt. Det blev mål och han åkte ut till sidlinjen och sa "Roger, det där är ditt mål", är glädjen total, säger Roger.
Nu har han skrivit på för en fjärde säsong som tränare i KVBS. Och han har en plan.
– Är det något jag lärt mig de senaste åren är att bli tydligare. Ljusdal var vår vassaste match i vinter, men däremellan har dipparna varit för många. Nu kommer min kravbild på spelarna att öka. Men det är inte jag som ska ha rätt. Det är tillsammans vi ska nå målet. Det är inte diktatur eller järnnypor som gäller, men ordnade former och jag kommer att vara mer närvarande på träningarna redan under våren, med isträningar från maj.
Kanske, kanske, att Roger också får igenom sin dröm att förändra försvarsspelet.
– Jag tycker det är förkastligt med fem försvarsspelare. I bandyn är vi duktiga på att utveckla det offensiva spelet. Jag skulle gärna se ett försvar med bara fyra spelare. Men än har inte spelarna i KVBS varit mogna den förändringen.
Tuffare tag för spelarna, men inför barnbarnet Lovis mjuknar "Gubben"
– Jag har nästlat mig in som hennes favorit. Det är helt underbart med barnbarn.