I fjol lade Niklas Eriksson skridskorna på hyllan efter en lång och framgångsrik bandykarriär med KVBS. 16 säsonger och 340 matcher med över 500 poäng fick räcka för poängkungen.
– Jag ville kunna avsluta med flaggan i topp. Jag är färdig, sa han då om beskedet att sluta.
Men på annandagen gjorde han plötsligt en överraskande comeback inför 1 145 personer i segermatchen mot Örebro, med 6–0. Niklas Eriksson stod för ett mål och en assist samt blev utsedd till matchens lirare. Nu berättar han för Katrineholms-Kuriren om beslutet att återvända.
– Frågan om att hoppa in har legat ett tag. När de sedan fick skador och sjukdomar innan jul och tappade några inlånade spelare hörde de av sig. Jag har alltid velat hjälpa föreningen och nu när de saknade offensiva spelare kändes det naturligt att ställa upp, säger han.
Niklas Eriksson, som arbetar som greenkeeper på Jättorps golfbana i vanliga fall, berättar att det är betydligt lugnare under vintermånaderna och att han jobbar halvtid under januari och februari. Då fanns det en öppning att kunna lägga lite mer tid på bandyn.
– Jag är ju lite sådär, allt eller inget. Jag kan inte jobba fulltid och spela samtidigt, det tar för mycket tid. I höstas hade det inte funkat med mitt liv i övrigt. Det funkar nu när jag jobbar lite mindre.
Även om bandyspelet sitter i känner han av att fysiken inte är vad den en gång var.
– Det känns lite konstigt. Det är muskler som jag inte är van att använda längre, och jag är inte lika explosiv som jag varit. Men jag har rutinen och tar mig fortfarande till många lägen.
Comebacken har direkt gett utdelning. Poängkungen har visat prov på att rutinen sitter i, och han har redan stått för fem mål och tre assist på tre matcher. Trots det känns comebacken tillfällig.
– Det här är ingen hållbar lösning för föreningen att tro att jag kommer tillbaka varje år runt jul. Jag hjälper till säsongen ut och det känns kul att man kan bidra och hjälpa till lite nu under en period, säger han och tillägger:
– Men det tror jag inte de heller känner. Det är väl mer att det saknades några offensiva spelare nu runt jul.
Du kommer inte att spela nästa säsong?
– Nej, det är jag rätt säker på. Jag kommer inte ha tid att spela nästa höst, men sen får man ta allt eftersom. Skulle de ha en jättetuff period nästa år och behöver stöttning får jag ta ställning till det då.
För Niklas Eriksson har bandyn alltid varit en viktig del av hans liv, men nu ser han fram emot att få mer tid för familj och vänner. Under de senaste månaderna har han hunnit anpassa sig till ett liv utan den intensiva träningen.
– Vi har köpt hus och jag har fått mer tid till vänner och familj, något jag inte riktigt haft möjlighet till tidigare, eftersom att jag jobbat mycket under sommaren och spelat väldigt mycket bandy på vintern. Då är man borta jämnt. Det har varit en stor skillnad och väldigt skönt att inte ha bandyn på samma sätt, berättar han.
– Det är inte så att jag känner att jag var tvungen att fylla något tomrum på det sättet, utan det har varit skönt faktiskt.
Hur involverad har du varit i klubben efter att du slutade?
– Ingenting. Jag har kollat några matcher och är väldigt nära vän med Linus Doktare, så vi har haft kontakt. Men jag har inte varit involverad i föreningen på något sätt. Hade bandysäsongen varit januari till februari hade jag nog kunnat hålla på i många år till, säger han och skrattar.
Niklas Eriksson tror att det kan bli en trevlig avslutning på säsongen.
– Jag tror vi kan komma högt upp i tabellen. Det känns som att vi är otroligt tuffa att möta när vi spelar som vi gjorde mot Kungälv och Örebro. Då kan inga lag slå oss.
Vad är det som saknas för att ni ska kunna utmana i toppen?
– Det är väl lite rutin som saknas. Det tror jag de insåg när de tog in mig. Det finns många jätteduktiga bandyspelare som kan bli hur bra som helst, men jag tror att det behövs någon mer lite äldre spelare som man kan luta sig mot. Jag ser att högstanivån när laget spelar som bäst är otroligt hög. Sen är man lite dålig under vissa perioder och det har ju med lite orutin att göra också.