För legendaren Björn Nordqvist räckte det inte att dubblera på allra högsta nivå, med bandy och fotboll.
Lite vid sidan om höll han samtidigt även på med ishockey i IFK Norrköping.
I dag är Björn Nordqvist 74 år och framlever sina pensionärsdagar i Kungälv, men han har inte glömt de fem åren han spelade bandy i KSK. Tvärtom minns han dem mycket väl och han kommer givetvis ihåg alla sina lagkamrater från den tiden. Men han har inte träffat så många av dem på senare år.
– Jag träffade Eddy Fransson för sju-åtta år sedan och har även sprungit på Håkan Ohlsson vid något tillfälle, men jag har aldrig kunnat vara med på någon återträff. Men du får gärna hälsa till allihop genom tidningen från mig, säger Björn Nordqvist.
Han spelade alltså i KSK mellan 1965 och 1969, det sistnämnda året tog KSK som bekant det första av tre SM-guld.
– Den finalen missade jag eftersom jag var med fotbollslandslaget på någon vår/vinterturné. Förbundskapten Orvar Bergmark förstod att jag led, eftersom han själv hade varit landslagsman i både bandy och fotboll, men fotboll var min huvudsakliga sport.
Vad var roligast att spela?
– Det var roligare att spela bandy än fotboll, det var vi överens om, Orvar och jag.
Det är svårt att i dag förstå hur det var möjligt att kombinera spel i två olika idrotter på så hög nivå.
– Fakta är att fotbollssäsongen slutade sista oktober och började igen kring 20 januari. Men Georg ”Åby” Ericson var inte glad åt det. Han sa alltid:
”När det inte är säsong ska ni vila och ladda inför den kommande säsongen”, skrattar Nordqvist.
I fotboll var placeringssäkre mittbacken Björn Nordqvist med sina 115 landskamper länge den mest meriterade svensken. I bandy hyllades han också, fast på en helt annan plats i laget.
– Jag spelade mestadels center, en tillbakadragen sådan. Jag hade ganska bra spelsinne och var rätt bra på skridskorna, men kunde inte skjuta. Gjorde jag någon gång ett mål så rakade jag dit bollen.
Ni var rätt bra på
skridskorna hela KSK?
– Ja, när vi fick Östen Ronvall som tränare, blev det mycket skridskoåkning och vi tränade hårt med den tidens mått
I dag ser vi fotbollslag i lägre divisioner och även U- och juniorlag som tränar väldigt många, nästan alla, dagar i veckan.
Hur mycket tränade ni i IFK
Norrköping, och som proffs i holländska PSV Eindhoven?
– Jag minns faktiskt inte i IFK, men det kan ha varit tre gånger i veckan. I PSV tränade vi inte dagen före match, på lördagen, sedan match på söndag. Massage och rehab på måndag och träning tisdag till fredag. Det var onekligen en behaglig tillvaro.
– Jag har alltid tränat på egen hand och minns att jag och Gunnar Nordahl ofta körde extrapass när han tränade mig i IFK Norrköping
Vem är den bäste fotbollsspelare du mött och spelat med?
– Johan Cruyff. Han var outstanding, smart och förståndig med en explosivitet som väl kan liknas vid Cristiano Ronaldo av dagens stjärnor. Sedan har jag mött Gerd Müller, Neeskens, Beckenbauer och många andra, men Cruyff var nummer ett.
– Av dem jag spelat med är Åke ”Bajdoff” Johansson lite av en mentor och läromästare. Det var stort när jag som 20-åring fick spela ihop med honom i IFK Norrköping. Senare gillade jag att spela ihop med Kent Karlsson från Åtvidaberg och Krister Kristensson från Malmö FF.
I dag är Björn Nordqvist en pigg 72-åring som håller igång med Friskis & Svettis tre–fyra gånger i veckan. En gång i veckan, på lördagar, träffas ett gäng veteraner vid Kamratgården i Göteborg, delar upp och spelar fotboll på liten plan i en timme.