Hemma i Småland var första söndagen i mars helig. Då slog sig Magnus och hans pappa Erik ned i tv-fåtöljen och följde Vasaloppet.
– Det var kul att tittat på, men själv hade jag aldrig stått på ett par skidor och pappa tjatade alltid om att han skulle åka Vasaloppet någon gång, säger Magnus.
Själv blev han bandyspelare, flyttade från Vetlanda och spelade med Hälleforsnäs innan han kom till KSK 1994 och var med och spelade upp laget i allsvenskan. Sedan gjorde han drygt 100 allsvenska matcher innan den aktiva bandykarriären var över.
– Civilit har jag jobbat på många företag som lagts ned och varit arbetslös. Jag var ledare i KSK några år, men hade ändå tid över som jag ville göra något av, säger Magnus.
Så när kompisen Jonas Elf kom med förslaget att Magnus skulle köpa ett par skidor och åka Vasaloppet nappade han.
– Det var 2012 och första gången jag stod på ett par skidor. Jag åkte två varv på Jättorp, det var all träning inför de nio mellan Sälen och Mora, säger Magnus.
Men han fixade det. 2016 åkte han på den hittills snabbaste tiden, 7.02, timmar. Och när han gjorde sin femte start i vintras var det inte bara med målet att ta sig till Mora. Han skulle också genomföra en Svensk klassiker och cykla Vätternrundans 30 mil, simma Vansbrosimmet, tre kilometer och springa Lidingöloppet över 30 kilometer.
– En lite galen idé egentligen. Jag har diskbråck, opererade vänster höft för några år sedan och har ett trasigt knä. Samtidigt var det en pojkdröm jag ville förverkliga, säger Magnus.
Men han fixade det. På mindre än ett dygn. Ja, inte i en följd förstås men om man lägger ihop tiderna för de olika loppen klarade han klassikern på 23 timmar 50 minuter och tolv sekunder.
– Årets Vasalopp gjorde jag på 8.08,20. Det var inte idealiska förhållanden och ett led från Sälen till Mora och det var bara se till att behålla sin plats. säger Magnus.
Efter nio timmar och 42 minuter på cykeln sved det i baken och nacken var stel. Men han tog sig runt sjön och halva klassikern var avklarad. 1.21,11 gav 4261:a plats i Vansbrosimmet. Men då visste Magnus att det värsta återstod, att springa Lidingöloppet.
– Jag hade för ont för att kunna träna, så det blev bara några varv i Forssjöspåret.
Än värre blev det under och efter loppet.
– Jag ska inte säga att jag sprang de två första milen, snarare joggade. Sen gick jag bokstavligt i mål på tiden 3.48,41, säger Magnus.