För ett otränat öga ser det ut som att hindren liksom bara ställts ut. Inget kan vara mer fel. Att bygga en tävlingsbana för hoppning är en konst. För Magnus Bladh från Eskilstuna har den senaste månaden dessutom inte bara handlat om att rita en bana.
– Jag har ritat sex banor för var och en av de fyra tävlingsdagarna. Det blir 24 stycken, från 60 centimeter höga hinder till 1,35 meter, säger han.
Han var banbyggare för Mellansveriges största regionala hopptävling även förra året.
– Det har varit mycket roligare i år, tack vare den nya banan som ger fler och större möjligheter, säger Magnus Blad.
2017 avgjordes tävlingen på den lilla kvadratiska banan där det var trångt att få plats med alla hinder. I år underlättar det att ytan är så mycket större, 40 x 80 meter.
Trots att Magnus Bladh bygger banor till tävlingar tre av fyra helger är det nya förutsättningar på varje anläggning.
– Ja, det är inte så enkelt att kopiera samma bana till olika tävlingar, säger han.
Visst, mycket är förutbestämt enligt tävlingsreglementet. Som antalet hinder, avståndet mellan dem, och höjden på dem för de olika klasserna.
– Med en större bana finns det mer utrymme för att hitta en bra rytm genom att man kan välja andra vägar, säger Magnus Bladh.
Eftersom han tävlar själv tycker han att vinklarna är viktigast när banan ska designas. Därefter gäller det att variera hindren. Det kan vara bommar på ett, plank på ett annat. Men minst lika viktigt är att variera färgerna, som att inte ställa ett mörkt hinder mot en mörk bakgrund. Enfärgade hinder är svårast för hästen, därför är det bäst när de är flerfärgade.
– Nästa svårighet är att få rätt maxtid på banan, säger Magnus Bladh.
För att känna att han lyckats tycker han att fler ryttare än de som placerar sig ska rida felfritt.
– I en klass med 50 startande blir 11–12 placerade. Ytterligare åtta ska vara felfria, för då har de också tiden att rida emot, säger Magnus Bladh.
Än så länge har han banorna för Guldsporrarna i sin dator. Först dagen före tävlingen kommer han till Vårnäs och bygger den första.
Han är förresten inte bara banbyggare utan ska också tävla själv på en av sina unghästar. Det innebär inte att han specialritat en bana som passar just hans häst.
– Visst, jag vet vilken idealväg banbyggaren har tänkt sig mellan hindren, men även sportbilar kan ju få punktering, säger han.