– Redan då syntes det att hon skulle bli bra, minns Martin.
Martin spelade i KSK under större delen av den aktiva karriären. Han gjorde A-lagsdebut redan som 16-åring och spelade sedan i klubben fram till det att han var 28 år. Då lämnade han Katrineholm för spel i Julita under ett år för att sedan återvända till KSK igen året därpå och spela ytterligare två säsonger. Spelarkarriären avrundades med en ettårssejour i Ericsberg.
Det finns förstås en hel del höjdpunkter i en sådan lång aktiv karriär. Vilka vill han då lyfta fram?
– De två seriesegrarna i division 4. Jag spelade även i juniorallsvenskan, det var med det laget jag hade växt upp med, jag tror vi kom fyra eller femma det året vi var med, berättar Martin.
Direkt när spelarkarriären var över fick han uppdraget att leda Ericsberg. Att han skulle ta det steget var redan förutbestämt och kändes därför ganska naturligt.
– Det var något jag hade tänkt bli redan som ung att när jag slutar går jag nog över och blir tränare.
Hur är du som tränare?
– Det ska väl andra uttala sig om egentligen men jag är tror att jag är ganska snäll.
Inför den här säsongen blev han tränare i sin moderklubb KSK. Det är en viss skillnad när det gäller att vara tränare i de båda klubbarna.
– Det känns som att jag har lite mer press på mig i KSK, det kände jag aldrig i Ericsberg. Det är fler som bryr sig i KSK, nu känns mer som att det är på allvar.
Som tränare lever han med fotbollen mer eller mindre dygnet runt.
– Minst en gång i veckan drömmer jag om olika matcher, jag släpper det aldrig riktigt. Det kan även vara hur spelarna mår så det är inte bara själva fotbollen.
Som spelare var det offensiva spelet som tilltalade Martin och det han var duktig på. Han lovade dyrt och heligt att det skulle bli hans motto som tränare. Så har det inte blivit. Som tränare månar han om försvarsspelet.
Martin jobbar i en spelbutik och där blir det förstås en hel del sportsnack med kunderna och det trivs han ypperligt med.
– Idrott har varit och är hela mitt liv i stort sätt, det är det enda jag håller på med.
Den enda gången Martin kan koppla bort fotbollen är när han spelar tennis med barndomskompisen och grannen Björn Lidman. De spelar match varje gång och det är minsann tuffa bataljer när de möts. Att bara stå och bolla är inte att tänka på.
– Nej, nej, nej, det är tävlingsmomentet man vill åt.
Vem är bäst?
– Det är jämt, men på senare tid har han vunnit får jag lov att säga.
Det ryktas om att du ska springa KK-Joggen?
– Ja, vi får väl se hur det blir med det, säger Martin och skrattar, men jag ska faktiskt ut och träna efter det här. Jag ska göra ett försök att genomföra KK-Joggen i alla fall, jag har varit igång sedan i februari och har försökt att träna tre gånger i veckan.
Då och då åker Martin och några kompisrat iväg för att titta på trav. Det kan bli en tripp till Mantorp eller Solvalla eller på närmare håll som exempelvis i Eskilstuna och Örebro.
Martin är delägare i travhästen Grysta Järven som tränas i Rättvik. Förutom han själv är det hans pappa och några kompisar som har lagt in en slant. Men han har ännu inte dragit in några pengar.
– Hästen kommer från en gård som ligger vid familjens sommarstuga: Den har inte kommit till start ännu, han har försökt kvala tre gånger men har misslyckats vid samtliga tre tillfällena.
När det gäller favoritartist finns det en given herre för Martin och det är musiklegenden Bob Dylan. På frågan vad han har för kvalitéer kommer svaret blixtsnabbt.
– Säg vad han inte har, det är ju den största artisten någonsin. Det är nog hans texter som jag tycker är bra. Det är nog något som inte många vet att jag är musikintresserad.