Enligt en sida på nätet är de boende i området vid Annedalsgatan intresserade av jakt, fiske, motorcyklar, att meka med bilar, snickra, måla och bygga. De gillar att rida, utförsåkning och kör en 15 år gammal Volvo.
Ingenting stämmer på Bertil.
Hans liv är fotboll. Och siffror.
– Jag har spelat 480 A-lagsmatcher. Jag var bara 15 år när jag debuterade i Vingåkers IF. Det var borta mot Björkvik, vi vann med 7–2 och jag gjorde ett mål.
– Efter flera år i kedjan kom jag tillbaka efter att ha gjort lumpen vid A1 i Linköping och hade gått upp 20 kilo, då flyttades jag ned till mittfältet.
– Jag har dömt 2 703 fotbollsmatcher. Det blev också 120 i bandy.
– Det finns 17 regler som en fotbollsdomare ska kunna utantill. Jag hade 18.
– 1975 blev jag den yngsta spelaren som fick VIF:s guldboll, tio år efter att pappa Ingvar fick den.
– Sedan år 2000 sitter jag med i distriktsförbundets disciplinnämnd och har inte missat ett enda av 400 möten.
Men Bertil vore inte Bertil om inte varje siffra också har sin historia.
– Jag har dömt på alla fotbollsplaner som finns i Sörmland – utom en, Norrbyvallen i Tystberga. När jag skulle sluta bad jag om att få en match där – men fick åka till Strandvallen i stället. Det innebar i alla fall att en cirkel slöts, jag slutade på samma plats som jag dömde min första match.
Bertil tog aldrig med sig domartröjan från den sista matchen. Nio år senare hänger den fortfarande kvar i omklädningsrummet.
– Flera år efter att jag fick guldbollen som spelare upptäckte jag att den är unik. Det är ett feltryck på den och står VIS:s guldboll och inte VIF:s.
– Den där 18:e regeln, som var min egen, är sunt förnuft. Det gäller ju att skapa en god stämning på planen och inte bara vifta med kortleken. Som den där gången en spelare ifrågasatte ett av mina domslut med frågan "på vilken sida vaknade du i morse, ser du ingenting". Jag sprang bara därifrån utan att varna spelaren. Några minuter senare skulle samma spelare slå en hörna och misslyckades totalt. Då fick jag min revansch, sprang upp jämsides med honom och sa "om jag vore en lika dålig fotbollsspelare som du skulle jag lägga av direkt". Sen var det sluttjafsat och båda hade ett leende på läpparna när vi tog i hand efter matchen.
Det finns fler sådana exempel. Som när Eskilstunaklubben BK Sport vann division 4, den högsta serien Bertil fick döma, och flyttades upp. Då skrev klubben i sitt programblad:
"Det sämsta med att gå upp i trean är att vi inte längre får nöjet att bli dömda av Bertil Nicolai. Vilken skön snubbe! Alltid glimten i ögat och en vass kommentar att plocka fram. Killen sprider värme på planen och låter en spontan reaktion vara en spontan reaktion. Han dömer med stor spelförståelse och ödmjukhet".
En viss Pia Sundhage kände samma sak.
– Hon var här med flicklandslaget och mötte DFK Värmbol och Julita. När de återkom året därpå bad hon speciellt om att jag och Mikael Larsson från Katrineholm skulle döma igen.
Några andra minnesvärda matcher är Värmbol–Newcastle, KSK mot Dynamo Östberlin och Flens IF–Leicester.
Men från att mer eller mindre ha fotbollsplanen som sitt andra hem har han nästan tappat kontakten med lokalfotbollen i dag.
– Jag är visserligen sekreterare i Gamla VIF:are men har inte sett en enda match på Vingåkers IP i år. Det är inte lika roligt längre.
En anledning är att klimatet i lokalfotbollen förändrats.
– Det märker jag i disciplinnämnden. Efter flera års nedgång i bestraffningsärendena har vi ett tydligt trendbrott i år med 158 grova utvisningar. Då är inte ens de sista fallen avgjorda.
Enligt Bertil beror det inte bara på spelarna, han tycker också att det finns domare som saknar ett par viktiga egenskaper. Spelförståelse och sunt förnuft.
Om historien började siffror, så får den också avslutas med siffror.
– Nästa år fyller jag 65, min fru 60 och vi firar 40-årig bröllopsdag. 2019 blir också året då jag lämnar alla uppdrag inom fotbollen, 50 år efter min A-lagsdebut i VIF.
Då får han ännu mera tid över för trädgården, familjen och det där projektet som bara väntar på att bli gjort.
– Jag ska skriva "Nickos kuriosabok". Omslagsbilden är klar. Det är när jag är med pappa som 5-åring på Vingåkers IP och jag går med en skottkärra när vi anlägger det som i dag är B-planen.