Signerat Utsatta grupper drabbas hårt i coronatider. Så löd en rubrik i Eskilstuna-Kuriren tidigare i veckan.

Artikeln handlar bland annat om människor med psykisk ohälsa, som nu kan komma att isolera sig mer än vanligt. Samt om ekonomiskt svaga hushåll, som under en period inte fick del av affärers fullt ätbara matsvinn, eftersom hamstringen gjorde att butikerna hade fullt upp.

 

Men det finns andra grupper också. På torsdagen rapporterade P1-morgon att sexualbrotten mot barn på internet ökar, eftersom fler unga är hemma och inte har kontakt med lika många vuxna som vanligt, som lärare och idrottstränare.

Dagen innan publicerade Göteborgs-Posten en debattartikel från flera skolledare, som flaggade för att en eventuell stängning av grund- och förskolor skulle vara förödande för utsatta barn. Dels eftersom de riskerar att inte klara skolan då de ofta inte har stöd hemifrån. Dels eftersom många far illa i hemmen och har skolan som fristad.

 

En annan grupp som riskerar att drabbas är kvinnor, och deras barn, som blir misshandlade av sina manliga partners. Ökningen märks redan i Kina, varifrån det kommit rapporter om att våld i nära relation tredubblades under februari i samband med att städer sattes i karantän. (Expressen, 19/3)

Det beror sannolikt på en kombination av tät samvaro utan insyn samt oro för smittan och privatekonomin, där det senare har stöd i en amerikansk studie, som visar att det finns en samvariation mellan mäns våld mot kvinnor och ekonomisk kris. 

 

Inget av det här betyder att Sverige ska avstå från nödvändiga åtgärder som hindrar smittspridningen. I ett akut skede måste fokus ligga på att rädda liv.

Däremot bör varje beslut föregås av en konsekvensanalys, så att man redan från start kan rikta insatser mot grupper som annars riskerar att fara väldigt illa i coronakrisens spår.