Ledare Lagom till terminsstarten passade en jurist på att slå ett slag för att juridik ska bli ett obligatoriskt ämne i grund- och gymnasieskolan (Aftonbladet, 3/8). Skribenten menar bland annat att en grundläggande förståelse för juridik ger insikt i hur samhället fungerar och bidrar till att unga får ökad kontroll över sina liv.

Det är svårt att hävda att det är fel att ge sig ut i vuxenvärlden med det i bagaget.

Däremot finns det andra invändningar. Dels att grunderna i juridik bör rymmas inom undervisningen i samhällskunskap. Dels att det inte håller att bara fylla på med ämnen och moment i läroplanen. Man måste även ta bort.

Det är här önskemålen krockar med verkligheten. För medan det är populärt att föreslå nya saker som skolan ska lära ut – programmering, kommunikation och arbetsmarknadskunskap – är det få som ger sig in i debatten och fajtas för att något ska förpassas till historien. Dessutom är det lättare att argumentera för att någonting är viktigt än oviktigt, eftersom det aldrig går att garantera att ingen någonsin kommer att ha användning av en specifik färdighet.

Men, och här kommer en central skillnad: Att inga kunskaper är av ondo betyder inte att alla kunskaper är lika viktiga. Och som Lärarnas riksförbunds studerandeförening skriver i ett svar till juristen, är det omöjligt att hinna lära ut allt som man tycker att en vuxen människa ska kunna för att vara förberedd för livet (Aftonbladet, 9/8).

Därför var det bra att regeringen förra året tvingades backa från förslaget att på nytt göra estetiska ämnen obligatoriska i gymnasiet. Det räcker att eleverna får betyg i bild och musik i grundskolan, för att sedan kunna välja om de estetiska studierna ska fortsätta eller upphöra. Inte minst eftersom mer undervisning inom ett område innebär mindre tid för annat.

Således bör den som vill få in nya kunskapskrav i skolan även peka ut andra som ska slopas. Mindre matte, mindre språk eller ska ett ”gammalt” ämne kanske till och med helt stryka på foten?

Alternativet är en rejält utökad läroplan, vilket inte heller är okomplicerat, eftersom varken skattepengar eller behöriga lärare växer på träd.

Målkonflikterna visar varför det kan vara värt att se över hela läroplanen och eventuellt slakta några heliga kor. Det finns ingenting som säger att samtliga ämnen och moment som eleverna har i dag måste vara kvar i morgon.

Däremot fungerar det inte att gång på gång ge skolan ytterligare uppdrag, utan att samtidigt vara noga med vad som ska bort. Då är risken stor att slutresultatet varken blir hackat eller malet.