Replik Joakim Broman hävdar i fredagens tidning (10/1) att evig ekonomisk tillväxt är bra för klimatet, och dessutom något som vetenskapen skulle se som en lösning. Att hänvisa till den kontroversielle Steven Pinker som vetenskapligt rättesnöre är ett mycket tillspetsat perspektiv. Som kontrast ställde exempelvis 15 000 forskare ut en varning till mänskligheten 2017 om vi fortsätter med överkonsumtionen av jordens resurser.

Visst har ekonomisk tillväxt medfört många goda saker i samhället. Samtidigt har den skapat ett konsumtionssamhälle som nu urholkar sin egen existens genom den stora ökningen av resursanvändning och degradering av naturen. Applicerade vi samma synsätt på människan skulle vi sikta mot att bli minst fem meter långa. Det gör vi inte, för vi förstår att människan har en slags ideal form given av naturen.

 

Ekonomisk tillväxt kan vara till nytta i länder med stor fattigdom. Dock finns en mättnadsgräns när mer ekonomisk tillväxt inte längre ökar välfärden, eller lyckonivån, vilket många studier visat. Den frikoppling mellan tillväxt och klimatpåverkan som Broman hänvisar till motsägs också av flera stora studier.

Om man anser att det för en miljardär vore oförnuftigt att fortsätta sträva efter ökad materiell välfärd kan vi i västvärlden ställa oss samma fråga gällande fortsatt tillväxt. När har vi växt klart?

Jorden växer inte och kan inte rymma hur mycket ekonomisk aktivitet som helst. De flesta, inklusive Greta Thunberg, förstår att man inte kan ha oändlig tillväxt på en begränsad jord, så dock icke Joakim Broman.

 

Robert Hjalmarsson

Fil mag i nationalekonomi

 

Svar: Robert Hjalmarsson undrar när vi växt klart, och drar paralleller till en miljardär som vill öka sitt välstånd. Det är ett haltande exempel. Dels för att det stora skälet att förespråka ekonomisk tillväxt, precis som Hjalmarsson själv pekar på, är att det är det enda långsiktiga sättet att bekämpa fattigdom. Det har de senaste decennierna tydligt illustrerat, då 150 000 människor varje dag lämnat den extrema fattigdomen. Att fortsätta den resan är en moralisk plikt. 

Men frågan om när vi växt klart är problematisk lika mycket för att det är som att ställa frågan om när vi uppfunnit klart. I min text pekade jag exempelvis på att användandet av materiella resurser nu minskar kraftigt. Alla ska ha en smartphone, vilket kan låta som en slösaktighet orsakad av ett konsumtionssamhälle – tills man inser att denna smartphone ersätter stora och klumpiga telefoner, faxmaskiner och datorer, stillbilds- och filmkameror, miniräknare, musikanläggningar och spelkonsoler. 

 

Det är ett av många exempel på hur tillväxt handlar om att göra mer med mindre, att använda innovationer för att på samma gång bli rikare och påverka miljön mindre. Sådan tillväxt kan definitivt vara oändlig, eftersom den handlar om hur vi ska använda det vi har mer effektivt.

Det ska sägas att det också finns exempel på motsatsen, tillväxt som sker på bekostnad av miljön. Där spelar såväl stat som ideella miljövänner en stor roll för att driva politiken åt rätt håll, för att införa styrmedel som gör att vi får rätt sorts tillväxt.

 

Joakim Broman

Liberal skribent