Rapportdags för de statliga bolagen. Dina skattepengar har det senaste Äret satts pÄ spel i en lÄng rad branscher och företag. I enstaka fall kan man förstÄ logiken. Flera bolag anvÀnds för att förvalta statlig infrastruktur eller pÄ annat sÀtt ta hand om tillgÄngar med samhÀllsintresse.
I andra fall blir det för varje Är mer obegripligt vad det statliga Àgandet Àr tÀnkt att Ästadkomma. Under Ärets första halvÄr gjorde flygbolaget SAS en förlust pÄ 1,4 miljarder kronor. Det statliga bemanningsföretaget Lernia backade med 36 miljoner. De helÀgda bolagen Metria och Orio, som tillhandahÄller tjÀnster och produkter inom geografisk information respektive reservdelar för Saab-bilar, backade med ett tiotal miljoner var.
Förlusterna Àr dÄliga nyheter i sig, men Àr inte huvudpoÀngen. De flesta statliga bolag gÄr för tillfÀllet med vinst. Men det förklarar inte varför staten ska konkurrera med privata företag och riskera skattemedel pÄ avreglerade marknader. Exemplen ovan Àr tyvÀrr inte de enda. 2010 öppnades möjligheten för privata företag att besiktiga bilar. Det har bland annat lett till att antalet besiktningsstationer mer Àn fördubblats pÄ tio Är. Trots det har regeringen inte sÄlt av det tidigare monopolföretaget Bilprovningen.
Ett annat tidigare monopol och offentligt delÀgt företag, Telia, har tagit pÄ sig spenderbyxorna. Nyligen kom nyheten att företagets köp av Bonnier Broadcasting, dÀr bland annat TV4 och streamingtjÀnsten CMore ingÄr, godkÀnns av EU-kommissionen (SVT 12/11). Staten kommer dÀrmed inte bara finansiera public service-bolagen SVT, SR och UR, utan Àven sÀnda kommersiell tv. Som om det inte var mÀrkligt nog med statlig mobiltelefoni och bredbandstjÀnster.
Att ha energiföretaget Vattenfall i offentlig Àgo var kanske rimligt pÄ den tiden nÀr marknaden var reglerad och ny vattenkraft skulle byggas. Men varför ska svenska skattebetalare vara Àgare till ett internationellt företag med stor verksamhet i andra lÀnder?
MĂ€rkligast av allt Ă€r kanske det statliga riskkapitalet, bland annat förkroppsligat genom företag som Almi företagspartner och Saminvest. Den ekonomiska forskningen har trots decennier av studier inte hittat nĂ„gra positiva effekter av statlig tillvĂ€xt- och innovationspolitik. TvĂ€rtom finns mycket som tyder pĂ„ att pengarna i bĂ€sta fall Ă€r bortslösade, och i vĂ€rsta fall bara lockar till sig bidragsentreprenörer. ĂndĂ„ riktas i princip ingen kritik â varken frĂ„n politiker eller nĂ€ringsliv â mot att staten varje Ă„r spenderar tiotals miljarder pĂ„ omrĂ„det.
Det skulle sannerligen behövas, och inte bara kring riskkapitalbolagen. Hela det statliga företagandet mĂ„ste ifrĂ„gasĂ€ttas, Ă€ven nĂ€r de rĂ„kar gĂ„ med vinst. (Vilket, för övrigt, borde ses som ett bra tillfĂ€lle att sĂ€lja.) Ministrar ska inte komma undan, som nĂ€ringsminister Ibrahim Baylan (S) gjorde i vĂ„ras, med att peka pĂ„ att âstaten förlorar intĂ€kterâ om exempelvis Telia sĂ€ljs (SvD 28/3).
Om staten alls ska Àga bolag ska det vara tydligt motiverat med samhÀllsintresse, och risken för att trÀnga ut privata alternativ mÄste vÀgas mot det. För tillfÀllet finns Ätminstone ett tiotal företag dÀr man fÄr söka med ljus och lykta efter sÄdana syften eller motiv. Det Àr dags att sÀlja dem och sluta leka företag med skattebetalarnas pengar.
Joakim Broman Àr liberal skribent.