Den politiska klåfingrigheten att vilja styra konsten och bestämma vad som får visas och inte visas sprider sig. Katrineholm, Sölvesborg och nu Järfälla. Det här är sånt som vi förväntar oss i diktaturer och auktoritära stater, inte i ett demokratiskt samhälle. När politiker börjar bestämma vilken konst som tillför något och vilken konst som inte gör det så rör vi oss på farlig mark. En del gerillakonst får stå kvar i Katrineholm men den konst vars budskap inte faller majoriteten i smaken plockas obönhörligen bort. Vad ska bort härnäst och vilka kriterier följer majoriteten när man bestämmer vilken konst som ”tillför” något och vilken konst som inte gör det?
Tony Rosendahl
Gruppledare för Vänsterpartiet i Katrineholm