Insändare Varför är det så viktigt för oss människor att dela in varandra i grupper? Är det så att normen säger hur vi ska vara och alla de som inte tillhör normen eller majoriteten riskerar att hamna utanför och blir stigmatiserade i vårt samhälle.

Kan vi inte alla bara få vara människor och slippa bli instoppade i fack som nyanlända, invandrare, kristna, judar, muslimer. Är det så att det blir enklare för oss människor att stoppa in andra i olika fack för att underlätta för vår egen trygghet och känna att vi minsann tillhör majoriteten och att vi minsann har rätt och är rätt.

I oroliga tider tenderar vår önskan efter trygghet att öka och behovet av att ha koll på olika grupper ökar. Intressant när man funderar på att normen är annorlunda beroende på var du bor i världen och beroende på vem du är och i vilken tid du lever. “Talet om den andre” riskerar också att till slut bli en “sanning” och blir förödande för den eller dem som blir utsatta för vårt sätt att se på andra grupper av människor.

När vi vågar släppa vår egen trygghet och möta människor med andra tankar, bakgrund och erfarenheter utvecklas vi och vi får dessutom syn på oss själva och vilka vi är. Vilken rikedom för vårt samhälle om vi vågade mötas i mitten utifrån olikheter och likheter utan att tillskriva olika grupper olika egenskaper. Tänk om vi vågade säga nej till normer som förstör och kräver, vilken frihet, vilken kunskap och vilken otrolig utveckling.

Avslutar med ett citat, “Det får inte finnas vi och dom, det finns bara vi”. Olof Palme