Insändare Nästan varje dag läser vi om hur ännu en kvinna mördats av en man i sin närhet; bara sedan julafton har fem kvinnor mist sitt liv till följd av mäns våld. Likt när vi pratar om hur många män det är som köper sex, blir vi nästintill chockade och vill inte tro att det är sant när vi hör att en kvinna mördats av sin partner eller expartner. Det står inte skrivet i männens panna att de är kvinnofientliga varelser och det finns heller inte med i deras meritförteckning. Det är familjefäder och kontorsnissar som mördar oss. Sådana män vi vill benämna ”vanliga”, och därmed, oskyldiga. 

Mäns våld mot kvinnor är ett aktuellt ämne men vi behöver tala mer om de bakomliggande faktorerna. Jag vill inte få Bowlbys anknytningsteori redogjord för mig samtidigt som någon berättar att mannen blivit illa behandlad av sin mamma under uppväxten och därför utvecklat ett kvinnohat, för även om så är fallet, kan inte Bowlbys teorier rättfärdiga misshandel eller mord.  Mäns våld mot kvinnor är en strukturell företeelse och patriarkatet uppfostrar män till att nyttja sitt övertag, ofta i form av våld, mot samhällets underlägsna. Strukturer är uppbyggda på så vis att de ska vara svåra att krossa. Patriarkatet är gynnsamt för männen och således är det lätt att tro att vi är ”ämnade” att leva i ett patriarkat. Emellertid är strukturer som dessa inte användbara eller bra för någon. Alla skulle vi tjäna på förändring. 

Jag tycker inte synd om männen som misshandlar eller våldtar; jag har däremot en förklaring och med en förklaring medföljer oftast en lösning. Kvinnor med problematisk uppväxt tar livet av sig medan män med en problematisk uppväxt tar livet av andra. Istället för att hylla de män som inte slår, sparkar, misshandlar eller våldtar kan vi ifrågasätta mansnormen och hur vi ska motverka den. 

Det vi kallar ”maskulinitetsnormer” talar vi för lite om. Ibland kommer jag på mig själv med att tycka att det är lite komiskt, eller, tragikomiskt rättare sagt: det är ju männen som skapat dessa normer. Och det känns så typiskt. Männen skapar normer över hur de ska vara och bete sig, för att sedan klaga och lämna överallt ansvar till oss kvinnor. Man är en del av normer oavsett om man försöker motverka den eller ej. När en man slår en kvinna framstår de män som inte slår som fantastiska. 

Det är inte vårt ansvar att grubbla över varför vi blir mördade; det är männens ansvar att sluta ta våra liv.