Insändare Under fyra veckors tid läste de manus, bytte kläder, sprang från scen till scen, sjöng, agerade, hjälpte varandra, städade, skrattade, var nervösa, drack vatten, lärde sig nya ord, blev osams, blev sams, svettades, slog sig, tröstade och peppade varandra.

Det handlar om 8 barn och musikalen Reskamraten., Tiden innan, mellan och under föreställningarna.

Under dessa 4 veckor hände så mycket. Man lärde sig att lyssna på en regissör och agera utifrån det. Man tränade sig i att vara en bra kamrat: att vara snäll och inte retas, att ha respekt för andra och för andras saker, att vara generös. Att hjälpa och ta emot hjälp när något kändes tungt.

Man lärde sig att se att något som från början var lösryckta repliker och sångstycken till slut fick ett stort och viktigt sammanhang i vilket man själv hade en viktig plats.

Man förstod att trots att man ibland inte tror på sig själv finns det alltid någon annan som gör det. Man lärde sig att vi alla är olika men att var och en behövs.

Till det kom glädjen i att få genomföra föreställningarna, att ta emot applåder och att få känna en stor stolthet för det man åstadkommit.