Reflektioner kring ”Skolplan revideras – input behövs” publicerades 13 september.
Situationen i dagens skolverksamheter har redan innan årets besparingskrav varit mycket ansträngd. Att lättvindigt ”vifta bort” att det bara är en procent mindre elevpeng, som rimligtvis inte kan påverka verksamheten utifrån det som tidigare insändarskribent påtalat, är ett hån mot den yrkeskår som sliter oerhört för att hålla sin verksamhet på fötter och ta hand om våra barn- och ungdomar på bästa sätt utifrån rådande situation.
Det hjälper föga att kommunen satsar på att digitalisera, om man i ämnesgrupper krasst konstaterar att man inte har råd att köpa in de läromedel som finns att tillgå digitalt.
Att t ex lägga fram politiska förslag på utökad skolidrott då forskning visar att det främjar inlärning, får en bitter eftersmak i munnen, när vi i dagsläget är så trångbodda på de allra flesta enheter att vi inte ens har lokaler till nuvarande lektioner.
Att i de praktiskt estetiska ämnena öka gruppstorlekarna för att komma någorlunda i mål när det gäller budget påverkar kvaliteten på undervisningen. Att inrymma fler elever än vad lokalen är ämnad för påverkar både arbetsmiljö och inlärning. Att låta delar av gruppen jobba med teori när andra jobbar praktiskt är ett svårhanterligt uppdrag i samtliga ämnen. Mig veterligen har man ännu inte lyckats klona någon människa så att hen kan vara på två ställen samtidigt.
De största besparingarna görs ju om man minskar personaltätheten, men vad får det för effekter i verksamheten? När andelen obehöriga lärare ökar, så läggs fler uppgifter på de behöriga lärarna. Att sätta betyg och göra relevanta bedömningar av elevernas arbeten är svårt om man själv inte undervisar eleverna. Med allt färre elevhandledare ute i våra skolor blir uppdraget att hjälpa och stötta elever med särskilda behov allt svårare att klara av för lärarna. Att parallellt med besparingar alltjämt ha som målbild att öka måluppfyllelsen är att drömma sig bort till en annan verklighet än den vi befinner oss i.
Jag ser gärna att ni politiker gör ett verkligt nedslag i vår dagliga verksamhet och följer personal samt elever under ett par dagar för att uppleva det vi försöker återge. Tillrättalagda studiebesök på någon timme ger dessvärre inte en rättvisande bild av hur läget är i våra skolor. Jag är övertygad om att input finns att få i många olika skepnader, men att uppleva dagens skola i verkligheten måste väl vara ett oöverträffat sätt att bilda sig en uppfattning om skolan och dess personal. Välkomna!
Ann Gustafsson
Lärare i idrott och hälsa på högstadiet samt arbetsplatsombud för Lärarförbundet